Paulus fick se längre...

Om inte ALLA, bokstavligen alla kommer till himlen till slut får vi klippa ut ett flertal verser ur bibeln( t.ex. Ef 1:9-11, Jesaja 46:10-11, Rom 5:18, 1 tim 4:10 m.fl.) och det är knappast nödvändigt.

Systemfelet i vår tradition ligger i att översättningarna av ordet aioun, aiounos(stavningen varierar i västvärlden). I stället för tidsålder, tidsåldrigt (varför inte eon, eoniskt?)som Åkesson använde blev det evig, evigt(=ändlös tid) vilket skapar onödiga motsägelser i Skriften. Felen kommer alltså inte i grundtexten utan efter dåliga och rentav felaktiga översättningar!

Paulus poängterar och fastslår att Jesu´försoning är allomfattande och att detta är Guds generalplan redan från början. Guds rättfärdiga domar har sin verkan och Jesus varnar uttryckligen för detta men till slut (t.ex. i1 Kor 15:22-28) kommer Gud att övervinna ALL ondska och dess verkningar och då kommer bl.a. bergspredikan att bli bokstavligen verklighet! Vare sej jag eller någon annan tror på detta så blir det så, var så säker; Det står så här i Bibeln och då blir det så.

Vi är vana att tänka att Uppenbarelse boken beskriver slutet på dramat men Paulus fick se längre än så!

"..såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande"

Att medverka till att Guds rike blir "såsom i himlen, så ock på jorden" är, förutom missionsbefallningen, vårt uppdrag, vi som är "utvalda före världens begynnelse". 

Livets mening är relationer, vertikala och horisontella - för Gud är kärlek och just kärlek förutsätter en mottagare och ungefär där ligger vårt livs mening. När vi kommit att älska Gud blir meningen för vår egen del underordnad Guds eget syfte och där kanske det finns en gräns för vår fattningsförmåga, åtminstone så länge vi befinner oss här nere i "tåredalen". Onekligen stimulerande att tänja på denna gräns! 

Om man tror på någon av dessa alternativa läror;"den dubbla utgången" eller annihilationismen  kan man inte tro på 
Ef 1:9-11 eller Rom 5:18. Inte heller 1 Tim 4:10 och 1 Kor 15:22-28. ALLA, ALLA och ALLA! 

Konstigt nog så tror alla, i likhet med mej, på det allmänna syndafallet men när det kommer till den allmänna upprättelsen som anges vara precis lika allomfattande upphör bibeltroheten. Just detta med "..såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande" står ju också i Rom 5:18 plus fler ställen. Att ALLA mörkrets makter ska böja sej inför Kristus antyds redan i GT. 

Då så, säger jag bara, då så! //:-)

Det troligen viktigaste huvudtemat i Helge Åkessons livssyn.

Blev påmind om denna min käpphäst när jag läste i fredagens DAGEN (20141205) om Helge Åkesson och hans unikt grundtexttrogna bibelöversättning;

"Vandraren som fick 200 000 följare" - ett 110-årsjubileum av hans död.
Så här står det t.ex. i faktarutan om hans teologiska grundsyn:

"◆ Människan
ska dömas efter
sina gärningar,
men får sina
synder förlåtna
i Jesu namn om
hon bekänner
dem. Hon blir då
ren och kan ha
gemenskap med
Gud. Det finns
inget evigt straff,
syndaren får utstå
ett tidsåldrigt
straff, för att
därefter förenas
med Gud."

Precis vad jag och många andra försöker framhålla - en sammanfattning av Bibelns grundtext utgör faktiskt ett mycket glatt budskap om att Gud vinner allt, inte förlorar merparten av mänskligheten. Men hjälp vilket egendomligt motstånd jag möter från annars beskedliga medkristna, för stunden framstår dom rentav som "motkristna"! Ibland har jag frågat mej vem eller vilka är det dom inte vill ha med "i tidernas fullbordan", citat från (Ef 1:9)?

En något så när stilla undran

En efterdyning.

En  stilla undran uppkommer efter helvetesdebatten som, åtminstone i de kristliga papperstidningarna - inte på nätet, ebbade ut lite snöpligt som vore det fråga om ett omöjligt ämne där olika åsikter väger precis lika jämnt.

I hur hög grad och på vilket sätt kan vår relation till Gud, till varandra och till andra människor förändras om vi läser följande två bibelställen precis som dom står och låter dom genomlysa vår kristna tro; vår livsåskådning  och vår syn på Jesu´ försoningsgärning och dess omfattning:

Romarbrevet 5:18 "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv."

Efesierbrevet 1:9-10 "Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden."

På vilket sätt kan detta förändra vår uppfattning om vårt uppdrag i egenskap av "utvalda före världens begynnelse"? Kan det t.o.m. föra med sej en annorlunda syn på människans, Guds avbilds absoluta evighetsvärde? Vi kan svårligen gå vidare som om inget förändrats sedan medvetenheten om översättningsproblematiken ökat - allt sedan romarriket har vi fått släpa på tendensiösa översättningar som i evighetsfrågorna mer speglat översättarkollegiets redan cementerade Guds- och världsbild än grundtextens tydliga utsagor. Återigen, läser vi dessa två ställen framgår det att våra översättningar släpar på motsatser som inte återfinns i grundtexten.

När det nu skrivs ut att alla människor ska få en "frikännande dom " och att Guds plan som "Han har låtit oss få veta" är just; "att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden" får vi lov att förhålla oss till detta och inse att inget som helst "ändlöst helvete" eller "evig skilsmässa från Gud" föreligger och att dessa avvikelser från "ett glatt budskap till hela folket" (som det står i julevangeliet) härrör sej från hedniska föreställningar och dessa bibehölls när romarriket förstatligade kristendomen och såg chansen till ännu ett maktmedel. 

Man översatte "aioun" och dess adjektiv till "evighet" resp. "evig" när det egentligen skulle hetat tidsålder resp. tidsåldrig eller rentav eon och eonisk. Både engelskan och svenskan har kvar dessa ord med traditionell betydelse men enbart i Efesierbrevets första tre kapitel översätts dessa grekiska ord på åtta ställen med fem olika ord, åtminstone i engelska biblar, t.ex. "värld" som inte ens är något tidsbegrepp.

Vår kristna salighet och vår nära tillit till vår Gud och Fader får möjlighet att blomma ut när vi blir upplysta om Guds seger och Jesu´ försonings allomfattande effekt! "Se Guds Lamm som borttar världens synd!" Jesus själv uttryckte det så här:"När jag blir upphöjd ska jag dra alla till mig."

Om inte ALLA är med har Guds plan misslyckats! (Ef 1:9-10)

"Helvetet" är ett fornnordiskt ord från gudinnan Hel och från vite - ung. straff, jfr vitesföreläggande = böter etc.
Romarriket som så småningom, olyckligtvis, gjorde kristendomen till statsreligion tog tillfället i akt i och för sitt omättliga behov av maktmedel och framställde de "eoniska" (grekiska aionous") konsekvenserna av bedriven ondska som ändlösa straff vilket inte alls stämmer med Bibelns grund- och kontext.

Lite förenklat kan man säga att "helvetet" finns men i den begränsade omfattning Gud dömer till enligt Hans plan: "Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden." (Efesierbrevet 1:9-10)

När Han har "rengjort" ALLA - (Markus 9:49: "Ty var och en skall saltas med eld.") kommer detta mål att vara nått! Vare sej någon tror på det här nere eller inte...till slut kommer ALLA att tro på Gud - ALLA kommer att få insikt om Guds otroliga kärlek och därför har ingen längre ngn anledning att vara emot - ALLA är med!
Och då har det revolutionerande inträffat att enligt Romarbrevet 5:18 "...har en
endas (Jesus´) rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv."

Mina axiom är dels att Gud handlar som Han vill (Jesaja 46:10-11) och att Han är kärlek som, definitionsmässigt, "måste" låta motparten, människan, ha ett spelrum för sin visserligen föga omdömesgilla viljekraft (därav mycket elände!) Dels att Han följer upp sina utsagor som vi möjligen kan utröna i Bibeln, med hjälp av Andens ledning.

Precis som med alla andra relationer - för det är vad Gudstro djupast sett är fråga om, är det inte möjligt, inte ens meningen, att i strikt mening bevisa något, utan upplevelse och äkta personlig "förälskelse" är det väsentliga. Svenskan är nu ett synonymfattigt språk och ordet "tro" är ett exempel på det. Om jag påstår att hela världen med all infrastruktur och förhållanden och relationer är beroende av tillit mellan ingående parter så är det nog inte många som invänder.
Min och andras tro på Gud är likartad.

Men lugn bara; till slut är faktiskt ALLA med! Om detta inte vore sant skulle Gud ha misslyckats å det grövsta och detta är väl ändå inte det intryck vi får av såväl Bibel som av vår egen relation till Honom?

Har Gud ändrat sig och isf när?

Efter att ha läst Håkan Arenius´ ledarkrönika i Dagen 20140625 uppkommer dubbla känslor. Å ena sidan håller jag - och förhoppningsvis andra - fullständigt med honom t.ex. i denna hans slutsats:"...ingen hämnd kan någonsin fylla en avgrund av saknad och inget straff kan mätta bitterhet triggad av hämndbegär. Aldrig någonsin. I det ljuset blir vårt system för att döma och straf­fa problematiskt." 

Särskilt i vår teologiska syn, vill jag tillägga!

Å andra sidan konstaterar jag alltså att följden av detta tänkande inom ramen för vår tradition om "de eviga straffen" blir att Desmond Tutu och Åke Arenius är betydligt mer "nåderika" och försonande till sin läggning och hållning än Gud Fader som ju, enligt "den dubbla utgången"(ddu) dömer till oändliga straff för ändliga och begränsade förseelser som till största delen begås p.g.a. alltför dåligt beslutsunderlag kombinerad med begränsad etisk kompetens - om det nu vore så att ddu tillhandahåller den "rätta tron" och inte missfärgar den istället.

Min fråga är alltså: "När behagade Gud att helt byta inställning till strafföreläggande? 

Från att, enligt Mose lag, hålla fast vid en rimlighetsaspekt ang. förhållandet mellan brott och straff, t.ex. "öga för öga" resp. "tand för tand" - inte bägge ögon resp. alla tänder - skulle Gud nu, enligt ddu, helt ändrat sej; hädanefter blir det ändlösa straff om nu inte brottslingen ifråga skulle vilja - observera under helveteshot - plötsligt vilja få en tillit, en positiv relation till Gud, ett sannskyldigt psykologiskt mysterium!? När ska kristenheten vakna till och ta till sig vad Johannes Döparen utbrast?: "Se Guds Lamm som borttar världens synd!"

"Världen ska frälsas genom upprepning"

"Världen ska frälsas genom upprepning"

Så  lyder ett gammalt uttryck och jag gör visst detsamma.  Men Bibelns verser har ju den egenskapen att de poppar upp och ger plötsligt ett helt nytt ljus i ännu ett ämne.

Jag uppskattar, självklart, Lewi Petrus(LP) på alla möjliga sätt och försökte en gång att nominera honom som 1900-hundratalets svensk i en tidning som gav sej på att rangordna en mängd personligheter. Ifråga om ordet aionous hade han dock fel i sin andaktsbok "Under den högstes beskärm". Det ordet betyder aldrig ändlös tid utan tidsåldrig/eonisk vilket ger en bättre förståelse av Guds kärlek till ALLA människor och att Han som "verkar både vilja och gärning" kommer att, genom Jesus, "dra ALLA till sig"!

Den mest kända versen - om fåren och getterna - avser ju Uppenbarelsebokens avslutning/tusenårsriket, där de utvalda tydligen ska regera tillsammans med Jesus, och inte det Paulus fick skåda in i; när Gud ska bli ALLT i ALLA. Dessutom så resonerar LP sej fram, även han, och utelämnar då vissa bibelord av nyckelkaraktär för att kunna sy ihop resonemanget.

Vi ska alla "saltas med eld"! Hur ofta har det citerats? Ingen platsar i den slutliga Gudsgemenskapen utan denna reningsprocedur. 

"Alla själar äro mina" samma sak där - har någon hört det citeras?

Det är faktiskt just ddu-konceptet (den dubbla utgången) som tvingar oss att skrota bibelställen som t.ex. 

* Ef:1:9-11 med dess budskap om Guds plan. 

*Att sen Guds vilja skulle ha lägre effekt/verkningsgrad än vår kan svårligen accepteras. 

*Dessutom får ddu konsekvensen att vi skulle kunna berömma oss av att ha valt rätt - och i Bibelns står det tvärtom. "...för att ingen ska kunna berömma sig" i Rom 9:16. 
Ddus effekt på vår syn på medmänniskor är påfallande när det gäller attityder och minspel. Viochdom-synen gör att vi kristna plötsligt ser annorlunda ut när vi försöker tala i andliga frågor med "utomstående". (För ett antal år sen existerade en popgrupp med namnet "Kristet utseende" - gissa orsaken!)

 Guds plan är att "sammanfatta ALLT i Kristus" inte en liten del! 

Ddu gör Gud kraftlös och obegriplig - Han skulle s.a.s. ha en from önskan om att alla ska bli frälsta men klarar inte av det för människans vilja övertrumfar Hans egen?.

*Ddu-konceptet och tankarna om den s.k. 

*annihilationen (som innebär att t.ex. envisa Gudsförnekare och uppenbart ondskefulla individer en gång ska utplånas) har en faktor gemensam; människans vilja skulle ha STÖRRE genomslagskraft/verkning än Guds vilja vilket direkt strider mot Bibelns lära om hur ALLT som Gud VILL får sitt resultat i det Han GÖR -Hans verk.
Om det är svårt att tro detta får man meditera över Ef 1:11 och Jes 46:10-11

Nåväl, Gud fördöljer och uppenbarar för vem Han vill, känns det igen? Att kunna retardera till ddu-synen (eller till  annihilationsvarianten) ser jag som svårt eftersom den varken stämmer med Bibelns samlade summa eller med Guds plan.

 Traditioner är alltid svåra att bekämpa och gör ofta i sin egenskap av "fädernas stadgar " "Guds Ord om intet"!

Teodicéproblemet (hur kan ont finnas samtidigt som att Gud är god?) blir, även det, någotsånär hanterbart i detta ljus; 

I likhet med tonårsföräldrar låter Gud människorna ha en fri vilja inom vissa ramar men till slut går Han in och "städar upp" situationen som helt gått över styr. Definitionsmässigt "kan" Han nämligen inte vara en despot som förbjuder uttryck för "kärlekspartnerns" personliga vilja och önskemål - hur nu dennas beslutsunderlag  än ser ut! 

(Ddu medför pinsamt nog att vi vanliga föräldrars tålamod och kärlek och omsorg skulle vara av bättre art och större omfattning än Guds dito - hur rimmar det med allt annat vi vet om Gud?)

Men i slutänden/"i tidernas fullbordan"; Gud (och Strindberg) tycker synd om människorna, älskar dem och "borttar världens synd" och "innefattar allt i Kristus" men detta sker inte i vår tidsålder/eon utan efter tusenårsriket - vid "tidernas fullbordan" (Ef 1:10)

"  Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro.

 Så skall du bjuda och undervisa." 

I 1 Tim 4:10 läser vi igen ordet ALLA. Personligen har jag fullt förtroende för NT:s författare; att de begrep sej på detta ord och att de i varje nödvändigt sammanhang begränsade dess omfattning. 

Ärligt talat, det oändliga helvetet verkar för västerländska kristna vara en oundgänglig företeelse och i och med det försvinner den evangeliska komponenten; det glädjefulla i budskapet

Filipperbrevet 2:13
Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.

Pga vår dominerande tradition lär heller ingen av oss ha hört Rom 9:16 ha citerats särskilt ofta:

"Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet."

Om ddu vore sant skulle inte Gud planera att bli "allt i ALLA". Han verkar ALLT efter sin viljas rådslut och ALLT vad Han VILL det gör Han (Jes 46:10-11 och Ef 1:10-11) och mina tankar går direkt till att Gud VILL att ALLA människor ska bli frälsta...Alla judar ska ju bli frälsta (Rom 11:26), deras "fria" vilja råkar då sammanfalla i tid?? Nej, Gud har utvalt vissa(Joh 6:44), andra inte, men till slut kommer Han att ha återlöst Hela skapelsen som i t.ex. Ef 1:11, Rom 8:20,21

Denna tolkning som jag inte alls är ensam om stämmer med Bibelns summa och det gör inte ddu. I synnerhet i fråga om den s.k. fria viljan.

Jag har all sympati för Gideoniternas arbete och målsättning men där kan jag  ju inte bli medlem om jag ska skriva under (se formuläret) på förbundets troligen traditionella tolkning av "den brinnande sjön", den andra döden.

Döden är den sista fienden och detta syftar alltså på denna nämnda sjö. 

Vår lekamliga död är en av de näst sista fienderna, eller hur?

Kort sagt; "helvetet" borde uppfattas som vad det är; en Guds reningsprocess för att kunna "innefatta" oss ALLA i sin slutgiltiga gemenskap, "i tidernas fullbordan" (Ef 1). Ska vi verkligen redigera bort "ALLA" för att få ihop vår tragiska tradition och på så sätt "göra Guds ord om intet"?

Gud har genom Jesus betalat det fulla priset och Han ämnar inte lämna kvar något "i kassan"!

"Kristlig" självcensur.

Har just lyssnat på AXESS TV:s seminarium "Från idyll till ideér" där Marika Formgrens framförande fick mej att spontant applådera framför tvn. (Hon har lagt ut manuset på sin blogg.) Hon avhandlade den självcencur som råder i media och dess effekter på åsiktsfriheten, civilkurage och - demokratin.

Kan vi kristna som idealt borde vara befriade från  räddhågan ("fullkomlig kärlek driver ut..."),   möjligen vara besmittade?

Mina barn har gått i förskola från tidig ålder och det har varit en utmaning att motverka den uniformering på alla plan som är, det möjligen avsedda, resultatet. Samhället idag präglas redan väl mycket av effekten av denna kollektiva karaktärsdaning som gjort att vi idag har den mest lättmanipulerade befolkningen i världshistorien och detta parat med det alltmer vikande rekryteringsunderlaget för politiker som i sin tur beror på ett fenomen som skulle kunna kallas för "journalismen"; det systemfel som vidlåder media - att "inga nyheter" är goda nyheter och, som följd, undantaget lätt betraktas som regel. Jfr effekten av Knutby, nattklubbspolitiker m.m.

Min undran är inte om kristenheten är drabbad utan om i hur hög grad den är detta och där är frågan om helvetets utsträckning ett lackmuspapper/Roschachstest. Vi betraktas nästan som villolärare när vi ifrågasätter traditionen om ett oändligt helvete men jag vill rikta uppmärksamheten mot den effekt denna tradition - egentligen helt obiblisk när man skärskådar Bibelns samlade syn på tidsåldrarna - har på vårt förtroende, vår tillit, till Gud. Vore jag en överdjävul och inte hade någon annan chans att förföra "dom där kristna" så skulle jag inrikta mej på att förvända deras syn på den himmelske Fadern och samtidigt försöka minimera tilltron till försoningens fullskaliga effekt. 

Detta är kanske den allvarligaste skada som kristendomen åsamkats - att vi kristna inte med uppriktighet och med påtaglig svårighet kan utbrista "Abba, Fader!" eftersom vi fått för oss att Gud skulle - likt psykopater som spärrar in flickor i sina källare och intalar sej att det går att få till en relation på så sätt - vilja hota sej till ett förtroendefullt förhållande; Antingen har du en bra relation till Mej eller så hamnar du i en ändlös tillvaro med gränslöst lidande! 

Ska denna synförvrängning, tystnad och självcensur få pågå utan att klarsynta profeter höjer sina röster! Eller är det så att dom försöker men inte får spaltutrymme? Kristna mediers självcensur gör att vi inte får information om detta. Som tur är finns nu nätet som till sin natur är tillåtande och därigenom kan en mer bibelenlig, "Gudsvänlig" tro få möjlighet till spridning;

Gud är god och rättfärdig! Byt inte ut ordet och mot men, snälla!

"Varför låter ni inte ert inre säga er vad rätt är?"

Att välja intellektuell hederlighet.

"Den dubbla utgången"(ddu) är oförenlig med Guds generalplan; att "bortta världens synd"!

Eftersom Guds verk är en direkt följd av Hans plan och vilja blir det omöjligt att föreställa sig ddu som"evangelikal" när Guds vilja tydligt uttrycks i t.ex. "Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen".
Även det faktum att Han kommer att "innefatta allt i Kristus, allt i himlen och på jorden" och i en annan vers också "under jorden" gör att ddu allt mer liknar en kristenhetens kollektiva vanföreställning som fått missfärga det glada budskapet alldeles för länge. Att ddu obönhörligen medför att Adams fall skulle ha större verkan än Guds försoning genom Jesus talas det tyst om, inte alls egentligen!

Man behöver inte kunna ett enda grekiskt ord för att se att ddu inte går att hävda ihop med läsningen av Rom 5:18-. Ddu medför inte att "nåden överflödar desto mer" utan desto mindre, eller hur?

Antagligen känns det som en trygghet att såväl som en tradition också kunna dela gemensamma auktoriteter
och deras välbekanta tolkningar av tvivelaktiga översättningar av de bibelställen som berör livet efter detta. Men att kalla någon av varianterna av ddu för "evangelikal" medför en begreppsförvirring bortom all intellektuell hederlighet! Hade änglarna "ett glatt budskap till allt folket" eller var det stympat och dystert?

Kom ihåg, även om du tycker dej ha ett par tunga argument för  ddu så kvarstår omöjligheten med att förstå alla dessa härliga verser som innehåller orden alla, allting, hela världen etc.! Hur man än ser det är ddu en oframkomlig väg och, tro mej, jag har försökt stappla fram på den.

Det "helvete" vi vant oss med att uppfatta som ett djävulskt påfund som ska härbärgera alla otroende i oändlig tid under namnlösa lidanden är i stället diametralt motsatt, en Guds inrättning för att rena ALLA människor inför inträdandet i ändlös härlighet! Detta "reningsverk" kommer att upplevas som "ett rent helvete" av diverse potentater, var så säker, men oändligt är det inte utan helt i sann och rimlig proprtion till den ondska som bedrivits.
Människan, vi alla, ska dömas "efter våra gärningar" eller hur? De grekiska orden "aion" resp. "aionous" har i stor utsträcking vrängts och felöversatts för att sammanhangen skulle kunna fås att stämma överens med översättarnas redan cementerade Guds- och världsbild. I flera nyare, engelska översättningar (t.ex. YLT) får orden stå för vad dom ursprungligen betydde. På svenska, vårt synonymfattiga modersmål, borde det heta "eon", eller "tidsålder" resp. "eonisk" eller "tidsåldrig"!

Det handlar alltså om tidsperioder med en början och ett slut men med en obestämd utsträckning. Detta medför alltså rättvisa påföjlder, inte oändliga straff för ändliga förseelser.

Min vädjan till alla kristna syskon som läser detta är följande:" Lägg allt vad ddu heter åt sidan och läs de bibelställen jag citerar på denna sajt, be till Gud om nåd att få öppnade ögon inför totaliteten i Jesu´ försoningsverk och, jag lovar:
Du kommer aldrig att vilja återvända till den desperata begreppsförvirring som ddu medför!

"Se Guds lamm som borttar världens synd!"

Tydlig diskrepans

Det verkar som om Gud föredrar att verka underifrån: Han har dolt mycket "...för de visa och kloka..." och uppenbarar sig oftast(?) för skäligen enkla människor. De senaste århundradernas folkväckelser styrker nog detta och i de efterföljande generationerna av "Guds barnbarn" brukar avfallet bli påfallande stort. "Kunskapens träd på gott och ont" eller hur man nu ska tolka detta? 

När utbildningsnivån höjs har de inneboende motsättningarna i den gängse (i.a.f. i de västliga kyrkorna) tolkningen av Bibelns - egentligen av översättningarnas - bild av livet efter detta, blivit mer och mer synliga och många har tyckt sej förstå att man som konsekvens måste kasta ut barnet med badvattnet för att kunna fortsätta att betrakta sej som en intellektuellt hederlig individ.

Gerry Beauchemin, i sin bok Hope Beyond Hell, går igenom  "den dubbla utgången" mycket noga och har gjort en imponerande research och också fått mycket positiva "rewiews". Inget svenskt, kristet, förlag verkar våga översätta den eftersom den med all rätt vänder upp och ner på alltihop och läser som det faktiskt står i grundtexten. 

På  www.hopebeyondhell.net  finns både bokens originalversion att läsa helt gratis men även en nedkortad (ungefär 250 resp. 50 sidor). På denna sajt kan man hitta fantastiskt fina fakta i ämnet samt en hel del länkar. T.ex. denna:

http://www.hopebeyondhell.net/hell-has-it-always-been-forever-by-g-sarris-643-min-video


Också Bob Evely med sin bok, "At the end of the ages - The abolition of hell", inger respekt:. 

www.graceevangel.org 


Vidare kan nämnas The Sanctuary, en kyrka som försöker ta till sig ett ostympat evangelium: 

www.tsdowntown.com 

På svenska finns nog inte mycket mer aktuellt att läsa i ämnet än Rob Bells tämligen otydliga men icke desto mindre läsvärda bok "Kärleken vinner"? (Om man nu inte går tillbaka ca 100 år till t.ex. Ekmanstriden.)

Som replik till den kom Stefan Svärds mycket välskrivna "Efter detta" som dock saknar analys av översättningsproblemen angående nyckelorden "evig", "helvete", "straff", "dra alla till sig" m.m. Detta gör boken till ett i det närmaste substanslöst försvar för den tradition som försöker lovsjunga Gud och samtidigt göra Honom till en synnerligen motsägelsefull figur - naturligtvis fullständigt i onödan - som varje tänkande människa får allvarliga tvivel inför.

Detta tillstånd, att den rådande doktrinen, ofta kallad "den dubbla utgången", dominerar i den västliga kristenheten, har bl.a. medfört en föreställning om att man för säkerhets skull bör hänga upp huvudet på hatthyllan innan man inträder i den kristna idevärlden; "Det man inte förstår får man lämna.", "Här är det fråga om tro, inte vetande." etc.

I sammanhanget kan man observera den språkliga felsyn som får begreppen "tro och vetande" att förefalla att existera i någon sorts motsatsförhållande . Formuleringarna avslöjar kanske mer bristen på relevanta synonymer för ordet "tro" i svenska språket än om ett förment grundfel i den kristna kontexten. I engelskan har vi åtminstone några alternativ;

 faith, belief, supposition, trust, confidence, think. 

Jämför gärna med 2 Tim 1:12: "Ty jag vet på vem jag tror."

Det finns sedan länge ett behov av  att ta itu med diskrepansen mellan grundtext och översättning vad beträffar de huvudgrepp som syftar på "livet efter detta" och vad denna har medfört.

I sammanhanget vill jag framföra min uppskattning av att i Göran Skyttes intervjuer med Wilfred Stinissen i boken Ansikte mot ansikte framkom stillsamma tvivelsmål om att Gud skulle kunna vara "snar till att straffa"; döma till oändligt straff för ändliga brott, när det nu står precis tvärtom i skrifterna.

Romarbrevet 5:18 "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv."

Personligen föredrar jag att tro att detta betyder exakt vad det står för, särskilt när det börjar med "Alltså: liksom..." som anger att denna vers är en sammanfattning av ett längre resonemang.

Verser med ordet "alla" samt om "fri vilja":

Här kommer en lista med några av de verser i Bibeln som innehåller ordet "alla" och som syftar på Jesu försoningsverk och dess konsekvens. Hoppa över kommentarerna om ni vill. 

OBS: ordet "liksom" är synonymt med "på samma sätt som", eller hur!

Rom 5:18 "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv."

Inte nog med att domen är frikännande, den leder till LIV, inte till någon evig skilsmässa från Gud och dessutom för "alla människor". Personligen tycker jag helt oblygt att detta är glädjande på ett högstämt sätt!

Rom 11:32 "Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla."

När hörde man en predikan om detta? "Ty" anger naturligtvis logiken i resonemanget.

1 Kor 15:22-27  "Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.  Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.  Som den siste fienden berövas döden all makt, ty allt har han lagt under hans fötter." 

Lägg gärna märke till :"...var och en i sin ordning" Vi som är "utvalda före världens begynnelse", med våra olika uppdrag, och sedan alla andra. "Alla själar äro mina" är ett uttalande av vår himmelske Fader som förtjänar att nämnas här.

1 Kor 15:28 "Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla."

Jag vill gärna tro att detta är och förblir sant.

Joh 12:32 " Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig" 

Det grekiska ordet helkou för "dra" är detsamma som används när Petrus drar svärdet och hugger av ett öra men också när Saulus/Paulus drar kristna inför rätta. Alltså; utan hänsyn till egen vilja! Alla ska alltså "slitas" med!

1 Tim 4:10-11 "...vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende. Detta skall du inskärpa och lära ut."

Varför har vi inte lärt ut detta? Jo, vår tradition, "fädernas stadgar" har hindrat oss.

Ef 1_9-11 "Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut..."

Jesaja 46:10 "...allt vad jag vill kommer jag att göra."

Alltså; "allt"! Och vad exakt är det vad Gud vill? Jo, Han "...vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen." (! Tim 2:4) Med andra ord; detta vad Gud vill blir också verklighet; Hans vilja överspelar vår!

Han "...verkar både vilja och gärning". (Fil 2:13). Vår egen så otympliga viljekraft är långt under Guds egen vilja i fråga om såväl kapacitet, dådkraft som slutlig effekt!

och i nästa vers i Jesaja 46 (v11):
"Vad jag har talat, det låter jag ske, vad jag har beslutat, det sätter jag i verket."

Är inte detta tydligt så säg!? 

Vad ska vi välja att tro på, Guds Ord eller vår tradition? Dessa två rimmart inte med varann just i detta så viktiga ämne!

----------------------------------------------------------------------------------------

För att kunna sy ihop "helvetesläran" behöver vår underliga tradition (iaf i västerländska kyrkor)

1) hävda att  människan har en fri vilja vilket motsägs av:

* "Fader, förlåt dem ty de veta icke vad de gör!" Jesus frågade inte efter vad soldaterna ville.

* Gud "...verkar både vilja och gärning."

 * Judarna ska på en kort tid bli omvända (på ett dygn hävdar en del bibellärare). Vadå "fri vilja"?

Hesekiel 36:27 "Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

* Förefaller det inte märkligt att den "fria" viljan bara skulle vara väldigt fri åt det onda hållet: "det onda som jag inte vill..."?

Jfr med att ingen kommer till Gud som inte Gud redan har sökt! Där är inte viljan fri som vi inbillar oss.  T.ex.i 

Apg 13:48 står det "de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv".

* Rom 8:20 " Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder." Ordet skapelsen inkluderar människan.

* "...det onda som jag inte vill, det gör jag" skriver Paulus(?) Viljan är alltså inte fri här!

2) hävda att människans vilja har större verkan och utslag än Guds.

* vilket inte stämmer med Hans sinnelag, Han som vill att "...alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen."; Guds "letter of intent" - en generalplan rentav.

3) undervärdera Guds vilja, plan och verk, alltså genomförandet av planen som är en följd av hans vilja. Lägg märke till slutklämmen i Ef 1:11 "...honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut." 

Vem vill och vågar förkunna att Jesus vann seger över betydligt mindre än vad Adams fall fick till följd? 
Detta är nämligen konsekvensen av vår tradition. Undra på att Jesus sa till fariseérna:" Ni förkunnar fädernas stadgar och gör Guds Ord om intet!"

Personligen kommer jag aldrig mer att betvivla att Guds vilja, plan och resultat/verk är ett uttryck för Hans kärlek och rättfärdighet. 

Gud själv har, likt oss som föräldrar, låtit sina barns enfaldiga och dåligt underbyggda beslutsamhet ha sin tid och verkan men till slut har Han vilja och makt till att återvinna vårt förtroende, tillit och hela vår varelse; det är och var Hans plan och ingenting mindre än detta nöjer Han sig med - Den Gode Herden "återvinner" ALLA får; ett hundra(100) procent!

Rättvis dom eller dubbel utgång?

Läran om den dubbla utgången(ddu), antingen en salig himmel eller ett ändlöst helvet, medför i sin brist på nyanser:

*en djup svartsyn på tillvarons villkor,

*en vrångbild av Guds natur och en

*pessimistisk uppfattning om effekten av Jesu försoningsverk.

Dessutom är den, trots sin stadiga förankring i traditionen, inte förenlig med bibelns sammanfattade lära i ämnet och detta framstår tydligast i Paulus sammanhållna undervisning. Ddu-läran medför fler frågor att besvara än vad alternativet gör.

Att fått chansen att bli en pånyttfödd kristen innebär inte enbart att vara försonad med Gud utan också att få lära känna Honom, undan för undan. Detta fenomen; att få lära känna varann - i sig gemensamt för alla slags relationer, är en av de starkare grundbultarna i det kristna livet – att få upptäcka att Gud är ”stor i mildhet”, har stort tålamod med oss och inte är ”snar till att straffa”. Hans ”långmodighet” mot sitt eget trilskande och otrogna folk under ökenvandringarna är häpnadsväckande med tanke på Hans avståndstagande mot ondska och orenhet i alla former.

Alla "Jesusord" – ibland t.o.m. rödmarkerade – betraktas som tidlösa och vi använder oss av dem i andakten, i vårt liv men den s.k. ”dubbla utgången” är ett koncept som får oss att undvika den rimliga tolkningen av Jesu´ yttranden i t.ex. Lukas 15:47 ”…han skall bliva straffad med många slag” Där tar straffet slut liksom i 1 Kor 3:15 ”hans själ ska bli frälst, dock såsom genom eld…” .

Vad som anses gemensamt för de uttalanden Han gjorde är att de möjliggör och pekar mot tolkningar i alla tider. Ett uttalande som verkar ha uppfattats som helt tidsbundet (Jesus skulle i så fall enbart fällt yttrandet som en allmän och tämligen menlös kommentar om den samtida juridiken!?) är detta:

”…han ska inte slippa ut förrän han har betalt till sista skärven.”

Detta anger att all bestraffning är relaterad till brottets art och grad och har en begränsning - - ”sista skärven”.Ur min synvinkel innebär detta att tolkningen även bör syfta på de "eviga" straffen.

Ddu-tänkandet medger inte ett fördomsfritt studium av dessa och andra "besvärliga" skriftställen.

Att konsekvensen av synd som begränsad i tid eller omfattning skulle medföra en likgiltighet inför evighetens allvar är en felaktig slutsats. Vi varnar väl våra barn för brott och straff oavsett fängelsevistelsens längd eller böternas storleksordning, eller hur?

Har vår invanda läsart hindrat oss från ett förutsättningslöst studium av dessa texter?

Om vi fortsättningsvis ska kunna berömma oss av att sätta Ordet högre än traditionen resp. ”denna tidsålders väsende” får vi förslagsvis sätta den gängse synen på de ”eviga” straffen åt sidan och verkligen försöka inse vad Jesus ville säga; Hans försoningsgärning är större än vår tolkning – Guds frälsningsplan gäller hela skapelsen, alla folk och inte bara oss pånyttfödda som är "utvalda före världens begynnelse" och har ett uppdrag; t.ex. att vara "salt i föruttnelsen", vi får s.a.s. vara något av fyrar som visar mot "den sälla hamnen".

Hur stor andel av mänskligheten kommer att återfinnas i himlen?

Snart sagt varje kristen ryggar tillbaka inför frågan eftersom det samlade intrycket av läran om den dubbla utgången betyder att bara en mindre del skulle komma att finnas där; Jesus har försonat hela världen med Gud men ”verkningsgraden” skulle alltså bli förfärande låg!?

Gud/Kärleken skulle alltså ha uppmanat människan att ”…föröka sig och uppfylla jorden…” i full vetskap om att detta för det stora flertalet skulle medföra evigt lidande och utanförskap!?

Om vi nu följer uppmaningen som ligger bakom frågan -

"Varför låter ni inte ert inre säga er vad rätt är?"

- så kan vi lättare inse att nånting har blivit fel här och att just detta är problemet:

Översättarna har låtit sin redan cementerade världs- och Gudsbild färga tolkningen av de hebreiska respektive grekiska nyckelorden i större omfattning än vad vi har haft klart för oss.

Jesus sa en gång: ”Månne Människosonen finna tro på jorden när Han kommer!” Var detta med tanke på hur vi förvaltat och delvis förvrängt det från början glada budskapet till något gastkramande dystert och hopplöst för de flesta av våra nära och kära? Tron innebär tillit och en nära relation till Gud men ddu-läran gör detta mycket svårt. Gudsbilden blir i konsekvens av ddu så frånstötande och konfliktfylld att många, även varmt kristna, väjer inför denna logiks följder.

Ett ämne som undviks är det faktum att Jesus vid flera tillfällen diskuterade med, rentav läxade upp fariseérna, den tidens engagerade skriftlärda och teologiskt skolade just på grund av deras tendens att lägga sten på bördan – de hade inte lärt känna Guds sinnelag. Det är mycket viktigt att vi kristna inför varje inre vägval frågar oss om vi ställer oss på Guds/Jesus´ sida eller den dömandes. Är det inte varje kristens möjlighet, rentav plikt, att fråga sej i hur hög grad man intar en rimlig eller fariseistisk hållning i varje fråga?

Det är synnerligen svårt att internalisera ddu-konceptet och samtidigt förstå Joh 3:17 ” Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.” Om vi tänker bort den obibliska ddu-läran blir det lättare att se; Gud sände sin Son för att vinna en fullständig seger, att "bli ALLT i ALLA", uppsöka och vinna tillbaka 100 av 100 får!

Guds prioriteter blir då:

1. Återvinna ALLT som blev sjukt och fel. Detta är anledningen till Jesu människoblivande!

2. Att döma världen är en åtgärd som kommer i andra hand. Alla fruktansvärda orättvisor som drabbat de värnlösa och utfattiga måste helt enkelt leda till rättvisa och upprättande domar! Hur skulle vi annars kunna begripa bergspredikningarna? Jesus talade där till allmänheten, inte bara till sina utvalda; lärjungarna. Han lovade att de förorättade skulle få rättvisa! När då?


I ddu-konceptet ryms ingen bergspredikan - den stora allmänheten hamnar ju i ett evigt lidande som fortsättning på denna "jämmerdal". I alla fall protesterar mitt eget inre mot denna bokstavligen himmelskriande bibeltolkning!

Att Gud är kärlek - all kärlek medför definitionsmässigt att motparten kan uttrycka sin uppfattning i stort och smått - medför att Han låter oss ha en fri vilja till att åtminstone säga till eller ifrån vid en valsituation. Normala föräldrar agerar likadant - men ingriper när de ser att situationen kan bli en katastrof.

Vi kan lugnt omfatta tanken att Gud i mycket högre grad än oss har medkänsla: när vi kan gråta inför åsynen människors ondska kan vi tänka på Jesus när Han ofta ser oss som ”får utan herde”. Kom ihåg att Han skapade människan "till sin avbild" och att detta också innebär att, även Han, reagerar på ett empatiskt sätt men i högre grad!! Gud/Jesus är god! "Men Han är rättfärdig!" invänder någon.

Fel formulerat; Han är god och rättfärdig!
Det finns ingen motsättning där. När Han har dömt till differentierade reningsåtgärder "...alla ska saltas med eld" kommer ALLA att böja knä och lovsjunga Honom! "Hans nåd varar evinnerligen", eller gör den inte det?

Vi uppmanas i NT:s texter att leva ett lugnt och fridfullt liv men ddu-tänkandet ger oss knappast någon ro utan i stället stressas vi att försöka tro att alla människor har chansen att bli frälsta redan här på jorden fast vi med öppna sinnen inser att detta inte är fallet. Jesus  predikade för andarna i dödsriket och predikans definition innebär att den ger tro, "i kraft av Guds Ord". eller hur?

Evangeliet kommer att predikas ”för alla folk och tungomål” – inte nödvändigtvis för alla människor - och sedan kommer ändens tid. Vi pånyttfödda kristna har en särskild roll att spela i det gudomliga, kosmiska dramat. Vi är ”utvalda från världens begynnelse…” och sedan ska vi regera med änglar. Över vilka då om det, enligt ddu, blir rätt få kategorier - och individer - i livet efter detta?

Det kan med fog hävdas att läran om den dubbla utgången har lagt en svart filt över teologin om de utvaldas roll både i himmel och på jord men även över sanningarna om storheten i försoningen med Gud.

Bakgrunden till att ddu fått så stort fäste är troligen att man:

* för det första inte velat medverka till att invagga människan i en förmodat falsk säkerhet utan istället ”förbättrat” och ”tydliggjort” budskapet både här och där och

* för det andra omedvetet antagit utgångspunkten att det troligen är enklare att skrämma folk till himlen än att locka. Lägg märke till att de första kristna inte hade gjort budskapet svart-vitt ännu, det kom något hundratal senare när kristendomen blev "romersk"!

Att just locka och motivera till tro på himmelsk rättvisa, gudomlig kärlek och oändlig frid är naturligtvis det som är förenligt såväl med det glada budskapet/evangeliet som med Guds sinnelag och Hans intentioner med hela skapelsen. Men – hur egendomligt det än verkar inom ddu-kontexten – alla är inte utvalda att i denna värld vara eller bli pånyttfödda kristna men deras tid kommer senare, Gud ska ju "innefatta allt i Kristus".

Var och en av oss känner personer som verkar vara fullständigt immuna mot det kristna budskapet och alltså aldrig ställts inför något val. Vi lever i våra skilda roller som medspelare i Guds drama och vi kan lita på att finalen blir en ”happy end” då Gud ska bli ”allt i alla”!

Gud har en större och härligare plan för Hans älskade värld (Joh 3:16-17) än vad den dubbla utgången ger vid handen!

”Bokstaven dödar men Anden gör levande” och att bibelcitera utan att i förväg ”lära känna Gud” och Hans sinnelag är förödande till sitt resultat. Hur många tänkare, inte minst ungdomar, har i besvikelse och förfäran vänt sig bort från det förment kristna budskapet vid presentationen av den dubbla utgången som den enda tänkbara synen på evigheten, alltså att kristna med förhärdade, eller åtminstone avtrubbade hjärtan skulle kunna vara saliga i sin himmel och detta med full vetskap om att de allra flesta av deras nära och kära för evigt skulle vara portförbjudna och dessutom plågade förbi all mänsklig föreställning. (Detta var Ingemar Hedenius erfarenhet som drev honom till att bli en av Sveriges mest kända ateister.)

Vilka bibelord får man nu lov att undvika om man nu absolut inte kan tänka sig/vill att andra än exakt likasinnade ska få del av Jesu´ försoning? (Ja, jag ifrågasätter drivkrafterna bakom den dubbla utgången och dess historia, jfr fariseismen!)

Här kommer några exempel:

* en dag ska Gud bli ”allt i alla” 1 Kor 15:28

* ”alla knän ska böjas” Fil 2:5-11

* ”hans själ ska bli frälst, dock såsom genom eld…” 1 Kor 3:15

* ”betalt till sista skärven” Matteus 5:26

* samt alla ställen, t.ex. Joh 3:16, som bestämt anger att Jesus försonat hela skapelsen med Gud och att detta är Hans plan. Efesierbrevet 1:10 "...utför allt efter sin vilja och sitt beslut" anger tydligt att vad Gud gör är samma sak som Hans plan och vilja! I GT finns samma substans redovisad i t.ex. Jesaja 46:10

"...Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra" För säkerhets skull förtydligas detta i nästa vers: "
Vad jag har talat, det låter jag ske, vad jag har beslutat, det sätter jag i verket".

Vad händer om vi sätter  denna insikt i relation med att "Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen"? Större glädje troligen - Gud är inte så tokig när allt kommer omkring!

Ordet "förgås"(apollumi) är förresten en tvivelaktig översättning och borde inte ens antyda utplånelse och ändlöshet utan ett temporärt undanhållande av "wellbeing" - i reningssyfte.
Lukas 19:10 "Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat." Här översätts ordet "apollumi" till "förlorat" och blir en förutsättning för frälsning! Jfr med Gud "har gjort alla till olydnadens fångar för att sedan förbarma sig över alla."

I allt för hög grad har ordet "evig" resp. "evighet", som i grundtexten ofta anger kvalitet mer än kvantitet, fått motsvara tre - fyra olika ord i grekiskan. T.ex. i Efesierbrevets första tre kapitel har på de åtta ställen där aioun förkommer använts fem(5) olika ord, bl.a. värld(!) som ju inte anger tidsbegrepp överhuvudtaget! Grundtexten har här vantolkats för att passa in i den Guds- och världsbild översättarkollegiet redan omfattat.

Vi har, i likhet med engelskan, kvar ordet i snarlik skepnad: "eon" som anger en tidsrymd av obestämd längd men med en definitiv början och ett bestämt slut. Den hebreiska ekvivalenten "olam" används bl.a. i berättelsen om Jona. Han var i fiskens buk, inte i evighet utan endast under tre dygn. Sodoms fall varar i "olam" men Jesus nämner en upprättelse för stadens folk. Exemplen är många, både i GT och NT.

Jesus fastslog att ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” och denna väsentliga utsaga betyder att alla som till slut återfinns i härlighetens rike kommer att befinna sig där just på grund av Jesus´ död och uppståndelse. Vi är vanda vid att läsa satsen i en exkluderande betydelse, är det verkligen nödvändigt och varför skulle vi vilja uppfatta det så?

”Alla knän ska böjas…” och ”alla tungor” ska lovsjunga! De grekiska orden anger frivillighet och i och med det uppfylls orden om tungans bekännelse som uttryck för frälsning, eller hur (Rom 10:9-10)?

Ddu-läran medför att Guds vilja - att alla människor ska bli frälsta - inte har någon särskilt stor verkan(!) utan enbart  blir en sorts from önskan, en sorts poetisk överdrift men även att Jesu bön på korset:-”Fader förlåt dem ty de veta icke vad de göra!” klingar ohörd i Guds sinne!? Denna bön har kristna ofta haft anledning att instämma i, kanske också här, på grund av vår försummelse att inte genomskåda orimliga tolkningar av Ordet?

Får till slut lov att citera någon i debatten: -”Om nu Gud vill inkludera någon fler i sin försoning, ska vi då protestera?” Det kan också tilläggas att en mångårig bibellärare inom pingströrelsen, Alf Lindberg, i en av sina böcker; "Människans väg" noggrant skärskådat detta ämne i Bibelns ljus och kommit till en liknande slutsats.

Låt oss med förenade krafter verka för att den förvrängning av evangeliet som "den dubbla utgången" innebär bleknar bort i ljuset av Guds ansikte och avsikt som framträder när man närmare skärskådar Bibelns samlade budskap!

Ett tredje perspektiv

Ett tredje perspektiv.

Vår vän Jesu Kristus erbjöd ett antal möjligheter till självtest. Ett av dem är "Varför låter ni inte ert inre säga er vad rätt är?" En veritabel rimlighetsanalys, eller hur?

I samtalet om allvaret i de bibliska utsagorna om  "de eviga tingen" presenteras ofta två alternativ som de enda möjliga, "den dubbla utgången" och annihilationen/utplånelsen, ibland i kombination. Ett gemensamt problem för dessa två är att Adams och därigenom människans syndafall får större verkan än försoningen med Gud genom Jesus.  Då blir också människans "fria" vilja av större betydelse än Guds vilja, verk och plan; "Gud vill att alla människor ska bli frälsta".
Är det sista enbart en from önskan? Säger inte vårt inre att detta skulle innebära något som är orimligt? Gud som "verkar både vilja och gärning", borde väl få betraktas som mer betydelsefull för människan än hennes egen vilja som är så bunden av traditioner, emotioner, hormoner för att inte tala om både bristande och ofta direkt felaktig information.

Gud vill, Han verkar och Han genomför sin plan som presenteras redan i början av Bibeln och vi pånyttfödda kristna, "utvalda före världens begynnelse" har fått uppgiften att "påskynda Jesu´tillkommelse" och till slut, efter flera "eoner"/tidsåldrar, blir Gud "allt i alla" och den gode Herden har då samlat in 100% av fåren; "Alla själar äro mina". Av allt att döma beskiver inte Uppenbarelseboken slutet på dramat utan det visas ex.vis i 1 Kor 15:22-28.

Allvaret i de "eviga" straffen försvinner inte men budskapet blir rimligt och glädjefullt om vi betänker att Gud ska döma oss "efter våra gärningar", allt enligt Jesu´ord: "till sista skärven" och "med många slag" och inte alls i oändlighet med ändlösa straff!

Alla som yttrar sig i det här ämnet borde redovisa att ordet "evig" ofta är felaktigt eller tvivelaktigt översatt från både hebriska och grekiska. I judendomen var ändlösa straff otänkbara, dödsstraffet var det strängaste som fanns. Föreställningen om "eviga" straff finns alltså inte inbyggd i den judisktkristna idevärlden utan smög sig in under antiken via omvända hedningar. Platon, hundratals år f.Kr. trodde på detta och när så småningom romarriket gjorde kristendomen till statsreligion passade denna, bokstavligt sett olycksaliga tanke in och blev till ett maktmedel att skrämma befolkningen till lydnad. Att budskapet inte längre var evangelium - ett glatt budskap - fick man offra av politiska skäl.  Att en stor del av mänskligheten skulle hamna i outsägliga plågor för alltid kan svårligen presenteras som ett glad nyhet!?

Ännu en möjlighet till självtest är att försätta sig själv i fariseérnas position; är det överhuvudtaget tänkbart att jag själv förlitar mej mer på traditionen än på Bibelns klara budskap - att Jesu försoningsverk är totalt, allomfattande "..för alla människor lett till en frikännande dom"(Rom 5:18)?
Jesus anklagade nämligen fariseérna: "Ni förkunnar fädernas stadgar och gör Guds ord om intet!" Våra "ingrodda" föreställningar om både ordet "evig" (som för det mesta skulle översättas som eonisk eller tidsåldrig) och "människans fria vilja" hindrar oss från att se storheten och verkan av Guds försoningsverk genom Jesus Kristus i  dess totala omfattning; "Se Guds Lamm som borttar världens synd!"

I dessa avseenden gör faktiskt vår tradition, "fädernas stadgar", Guds ord om intet och minskar vår möjlighet till tillit till Gud som inte är "snar till att straffa" utan vars "nåd vara evinnerligen"!  Ska vi verkligen inte kunna få tro på att Gud ska "innefatta allt i Kristus, allt i himlen och på jorden och under jorden"? Detta ligger implicit; som förutsättning för Paulus hela undervisning.

Är detta sant som jag försöker belysa blir förtroendet för Gud, Fadern större; Han kommer, efter erforderligt antal eoner att rädda alla får ur den ondes garn. Hur vi sedan ska evangelisera detta är en viktig men helt sekundär fråga! Personligen anser jag, av erfarenhet, att det är lättare att kommunicera ett motiverande och härligt budskap än ett hotande och dystert besked som dessutom förvränger bilden av Gud och får människor att i avsky vända sig bort! Ingen kan väl på allvar hävda att vår tradition i detta ämne kan "påskynda Kristi tillkommelse"?

Vilken del av ordet alla är svår att förstå?

Rom 5:18 "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv."

En intention

Fattas det inte ögonöppnare? De orimligheter som vår tradition, helvetesteologin medför och som är till nackdel för både budskap och Gudsuppfattning är inte tillräckligt uppmärksammade.

Böcker och artiklar i ämnet har skrivits men ofta har inte traditionens och kulturens påverkan på översättarna behandlats. Det faktum att fler och fler översättningar, inte enbart på engelska, mer och mer utelämnar ordet helvete och även begreppet ändlösa straff borde på sikt kunna leda till att kristenheten får en mer sammanhållen och budskapsenlig uppfattning av Guds natur och Hans viljas överensstämmelse med Hans verk och “rådslut”.

Guds generalplan

"Helgen eder med edra tankars förnyelse!"

Bibeln är Guds ord från pärm till pärm - men översättningarna speglar detta i varierad grad. Översättarna är och har varit människor som vi och alltså i hög utsträckning låsta i sin Guds- och världsuppfattning. Detta gör att vi är beroende av att hela tiden gå tillbaka "till skrifterna" och göra som judarna i Berea enligt Apg 17: "Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så."

Mitt råd är därför att göra som just Bereanerna, närmare studera:

*Hur är Gud?
*Vad är Guds vilja?
*Vad är Guds plan?
*Hur förhåller sig Hans vilja till Hans plan?
*Vad är förhållandet mellan Hans vilja och vår s.k. fria vilja?

Det verkar som om de flesta kristna har en icke sammanhållen syn på Gud, Hans vilja och plan men om traditionen/"fädernas stadgar" hindrar oss från att läsa innantill är det mer betänkligt. Helt obegriplig blir det om vi tror att ett glatt budskap om människans upprättelse blir svårare att sprida än en dyster och pessimistisk föreställning om ändlösa straff för ändliga förseelser och för beslut fattade med bristande underlag!

 Vem närmar sig Gud med tillit och beundran?

Är det den som som förstår att Gud själv har sagt i Jesaja 46:10 »Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag» och sätter det i samband med "Gud vill att alla människor ska bli frälsta."? Är det den som tar till sig det mycket tydliga och glada Rom 5:18 "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv."  eller är det den som förklarar bort det? Abraham hade tillit till Gud "...och detta räknades honom till rättfärdighet" och av detta kan man utläsa att den innerliga, tillitsfulla relationen gjorde Abraham till Guds vän och förtrogne.

En äkta lovsång förutsätter förtroende och tillit, uppriktig beundran och sympati. Såna yttringar svåra att uppamma inför den Gudsbild som helvetestraditionen medför! Denna obibliska tolkning har försvårat världsvid evangelisation tillräckligt länge! (Guds nåd är det att kristendomen, trots denna missfärgning, är den livsåskådning som sprider sej snabbast!)
Undra på att kristna i den äldre generationen känner mer motstånd mot lovsång än den yngre som i högre utsträckning har sluppit undan helvetestrauman. I det stora hela predikas det inte om ett ändlöst helvete men vi tror att vi är "tvungna" att omfatta läran om den.
Detta tyder på att vi inte får ihop läran och alltså tystnar i frågan. Vad värre är att vi västerländska kristna i princip undviker att tala med varann överhuvudtaget (och i synnerhet med utomstående) om "eviga ting" och anledningen till detta ligger till stor del i denna avart av den del av budskapet som handlar om "eviga" straff och den följdverkan som denna har fått på  insikterna om utkorelsen; att vi som kristna är utvalda före alltings början.

Är Rom 5:18 sant eller falskt? Jag törs/vill/får/kan inte förminska Jesu försoningsgärning genom att läsa Bibeln genom de mörkfärgade glasögon som helvetesteologin tillhandahåller!

"Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för ALLA människor, så har en endas rättfärdighet för ALLA människor lett till en frikännande dom som leder till liv." Är det verkligen någon som vill, vågar, törs och kan ifrågasätta Guds vilja och plan? I så fall, varför? Är p.g.a. någon fullständigt missriktad försiktighet? I så fall riskerar man att kasta ut barnet med badvattnet!

Underskatta inte Guds vilja!: Läs i Jesaja 46:10 »Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag» Foga sedan samman det med "Gud vill att alla människor ska bli frälsta." Guds vilja är inte någon form av from önskan utan är direkt kopplad till genomförande och i enlighet med planen!
Det Gud vill det gör Han och Han "...verkar allting efter sin egen viljas råd." (Ef 1:11)

Guds namn och rykte är missfärgat! Ett följdverkan är oviljan att predika om vår utkorelse - att vi "är utvalda före världens begynnelse". Vi som är pånyttfödda kristna är utvalda och detta passar inte in i den "helvetiska" föreställningen. Den skulle ju, om den nu vore sann, medföra att Gud skulle vara orättvis, se till personen etc.
Men nu är det, enligt Skriften, så att nyss citerade Jesaja 46:10 gäller! Därför har Han utvalt, inte bara Abraham, Mirjam, Moses, David, Rut, Ester, lärjungarna, Paulus osv, utan även oss för att vi ska bli till välsignelse för de andra, "för alla släkten på jorden" rentav , som det står om Abraham! Inte alls för att vi har så bra omdöme, är så fina i kanten - att vi skulle på något sätt vara värdiga. Snarare tvärtom; Han utvalde det som "i världen ingenting var".
Den vanliga bortförklaringen av begreppet "utvald" innebär att det endast är de som väljer att svara jakande på kallelsen som är utvalda men på detta följer att vår prestation skulle vara avgörande vilket Skriften flera gånger argumenterar mot; endast nåden gäller, ingen kommer utan att Gud först har agerat. För att "ingen ska kunna berömma sig"!

Om Jesus står det, håll i hatten nu:
"Utom i bilder och liknelser talade Han intet, för att de inte skulle förstå".
Till de som var utvalda, tex lärjungarna, talade Han klarspråk. De andra skulle få komma senare. "...var och en i sin ordning" när det gäller uppryckanden. Jesus predikar till och med nere i dödsriket!

Efesierbrevet 1:11 "I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd."

"När jag blir upphöjd från jorden ska jag dra alla till mig." Detta lilla ord "dra" skulle lika gärna eller hellre översättas som "slita" då det är samma ord som när Petrus drar sitt svärd och när Saulus drar de kristna inför rätta. Det är alltså inte alls fråga om objektets fria vilja, om att Jesus på något sätt skulle enbart attrahera alla. Nej, Guds plan och vilja är "att alla människor ska bli frälsta" och Jesus kommer att just dra/slita alla ur syndens grepp vilket stämmer överens med Rom 5:18 och slutklämmen i 1 Kor 15 m.fl. bibelställen.

Alltihop stämmer också överens med liknelsen om den gode herden; Vid vilken procentsats anses det annars lämpligt att denna herde ska "ha vett att ge sig"?
I bibeln står det tydligt att det är 100% som gäller! Men "helvetesivrarna" vet tydligen bättre än bibeln!?

Hur är då Guds vilja, plan och gärning sammanlänkade? Jo, Han "...verkar allting efter sin egen viljas råd."
Det känns härligt att förlita sig på Herren Gud som besvarar sin Sons bön och förlåter till och med romerska yrkesmördare!

Kristenheten - åtminstone i västvärlden - är traditionellt bunden till tveksamhet och förvirring i frågan. Problemet är att då försvinner sanningen i ordet "alla" i t.ex.Rom 5:18 - "...frikännande för alla människor" och i Fil 2:9-11 -"...i himlen och på jorden och under jorden". Enligt Jesu ord blir konsekvensen av vår traditionella syn att "ni förkunnar  fädernas stadgar och gör Guds ord om intet." Gud verkar alltså vara betydligt bättre än sitt rykte och Hans plan enligt Efesierbrevet 1:10 är att "...innefatta allt i Kristus, allt i himmelen och på jorden."

"Helvetet" innebär inte en ändlös pina.

Hebreiskans olam i likhet med grekiskans aion borde överhuvudtaget inte föra tankarna till ändlös tid. Isf var t.ex. Jona i fiskens buk i evighet! I Rom står om den evige Guden, ett äldre uttryck; tidsåldrarnas Gud var rätt adekvat. Han är nämligen Herre över vår tidsbundna tillvaro. Själv står Han utanför tiden på samma sätt som en måttstock som står över och utanför mätobjektet.

Det finns i Bibelns samlade budskap om "efter detta" ingen egentlig anledning att dra någon som helst slutsats att någon alls ska pinas i ändlös tillvaro. Mänskligheten också att stå utanför tiden till slut när Han blir allt i alla - och ska "innefatta allt i Kristus", vår rumtid kommer att upphöra att gälla och "allting är Honom underlagt".

Även den "himmelska" juridiken skiljer på hämnd och rehabilitering, "alla ska renas med eld". Vi som är "utvalda före världens begynnelse" är det inte i första hand för vår egen skull utan för att vara till välsignelse, liksom Abraham, Josef, Moses....Vi blir uppryckta som en "förstlingsfrukt", sedan kommer de andra, "i sin ordning". 

Att hålla fast vid att vår rättfärdige Gud ens passivt skulle  medverka - se på, när vi med våra bristfälliga beslutsunderlag fattar våra dåliga beslut - till att en stor del(majoritet?) av mänskligheten skulle hamna i omätlig plåga för evärdlig tid är i sig en faktisk hädelse även om den inte är menad så. Det betyder att Han inte skulle vara vare sig kärleksfull, rättfärdig eller rättvis. Vi kommer verkligen att (be-)dömas efter våra gärningar till kolasis=rening "såsom genom eld".

Kolasis, det ord i grekiskan som översatts till "straff", t.ex. i Matteus 25:46 - "Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."
syftar initialt till tuktan av träd, alltså en uppgradering av objektet ifråga och inte till hämnd och vedergällning som alltså Jesus tog på sig, för hela världen, "först och främst för den som tror". 
Denna vers, Matteus 25:46. borde hellre skrivas : 
"Och dessa skall gå bort till eonisk rening, men de rättfärdiga till eoniskt liv." När eonerna har avslutats, när "ingen tid ska vara mer", blir Gud "allt i alla".

Enbart i Matteus frågar Jesus efter vad vi tror "vad rätt är" flera ggr! Guds uppmaning:"Kom låt oss gå tillrätta med varandra!" finns i GT.

Helvetesteologin innebär att Adams fall skulle ha större konsekvens än Jesu försoning. Ingen vågar tillstå detta men detta är en ofrånkomlig konsekvens av övertron på människans fria vilja. Det går lätt att hitta verser som höjer Guds vilja över människans, t.ex. 

*Rom 10:20 "Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig."

*Ef 2:8-9 "Ty av nåden ären I frälsta genom tro -- och det icke av eder själva, Guds gåva är det -- icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig."

*Rom 11:32 "Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla."

Kan jag med mina rader så ett litet frö för att öka medvetenheten om översättningsproblemen angående orden olam, aion, aionous, kolasis, malista och koncepten "fri vilja" och utkorelse så är jag bara tacksam. Gud äger oss och Han har betalat priset och har alltså rätt till fullständig tillgång till paradiset för vår räkning. För min egen privata del brukar jag bära hem de varor jag betalt för.

Denna "Kristna Universalism" är mer biblisk än alternativet och under de första århundradena var den dominerande men framåt Augustinus tid blev den bortmotad men även han tillstod att många kristna "som erkände Bibeln som Guds ord" omfattade alltings återupprättelse som den urkristna läran och den deklareras så ofta i Paulus skrifter att intrycket blirr att den är en grundbult för honom.

"Se Guds lamm som borttager världens synd!" 

Går det att missförstå/"nedförklara" Rom 5:18 med sitt ord "FRIKÄNNANDE"? Varför vill man/ngn det? Är man inte fast i "fädernas stadgar" då - i vår olycksaliga tradition om ett "ändlöst helvete"?

När uppfanns helvetet när inte GT uppvisar något begrepp som ens snuddar vid tanken? Inte någonstans i GT:s grundtext varnas för något i den stilen! Troligen av den anledningen att det inte finns! Varför varnar aldrig Paulus för oändlig pina utan för en "eonisk"/tidsbunden rening som i det enskilda fallet, för all del, kan upplevas som "ett rent helvete"!

Det GLADA budskapet är (naturligtvis) att Bibeln går att tro på utan att klassa ner härliga bibelutsagor som någon sorts poetiska överdrifter!
Varför förneka att en lära som innebär att de flesta skulle hamna i ett aldrig upphörande lidande är omöjlig att hävda som "det glada budskapet".

 Trodde jag på det skulle jag hävda att ex.vis abort vore att rekommendera - Farao resp. Herodes gjorde småbarnen en evig tjänst; de slapp växa upp, falla i synd och därmed "gå evigt förlorade"!
Jag vet, jag tar i från tårna nu, men ta och nollställ er och tänk efter vad som är rimligt; "Varför låter ni inte edert hjärta avgöra vad rätt är!"

Vi ska "älska våra fiender" men inte skulle väl Gud göra det om helvetesideologin stämde? Hur är Gud? Långmodig, stor i mildhet, icke snar till att straffa, Hans nåd varar i oändlighet! Varför skulle jag inte VILJA tro detta? Är detta överdrifter? 

*Guds stora plan och vilja har underskattats och vår egen s.k. "fria vilja" har överskattats!

*Elden som aldrig släcks, maskarna som aldrig dör - det anges inte genom detta hur länge missdådarna ska vistas där. Evigt, ändlöst straff finns varken i GT eller NT som begrepp!

*Döden är den SISTA fienden - den andra döden, eller hur. Den första döden kan det ju inte vara. Och denna fiende är gjord omintet!

*Upp 21 beskriver dramatiken kring tusenårsriket och 1 Kor 15 handlar om det kosmiska dramats "slutliga" upplösning/fullkomning; Gud ska bli allt i alla! Då återstår LIVET, döden är ju undanröjd!

*Är Rom 5:18 sant eller falskt? Jag törs/vill/får/kan inte förminska Jesu försoningsgärning genom att läsa Bibeln genom de mörkfärgade glasögon som helvetesteologin, "den dubbla utgången" tillhandahåller!

*Kraften i Jesu död och uppståndelse är så stor att den motstått den nedsmutsning och depression HT orsakat. Kristendomen sprider sig över världen när människorna får en chans att lära känna/tro på Gud och den Han sänt, men i.st.f. att påskynda Hans tillkommelse så fördröjer vi den när vi förkunnar de outsägligt dystra - att de flesta av våra nära och kära, våra vänner och grannar skulle hamna i "helvetet".

*Tänk, känn efter, läs på med öppna ögon, lär känna Gud som Han är!

Det Gud VILL det är det Han GÖR och Han "vill att ALLA människor ska bli frälsta" men betyder det att Han enbart skulle ha  en from önskan? Hallå, hallå, min Gud är inte så´n!
-----------------------------------------------
Underskatta inte Guds vilja! 

*Jesaja 46:10 »Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och ALLT vad jag vill, det gör jag.»