Personligen är jag själaglad över att med bibelstöd säga till vem som helst - särskilt till sörjande anhöriga till icke troende familjemedlemmar - att de kommer att möta sina älskade i himmelriket. deras böner är ock kommer att förbli till nytta men att de kan släppa fasan för att de berörda skulle kunna "gå evigt förlorade" eftersom denna fasansfulla tanke inte går att härleda vid noggrant bibelläsande.
Vad som är bekymmersamt är att relativt många predikanter har svårt att värja sig för vår olycksaliga tradition i ämnet och de frågor som dessa skulle kuna ägna sig åt är bestickande.
Min respekt för meningsmotståndare har ifrågasatts men jag försöker att skilja på sak och person men gång på gång slår det mig hur traditionen har fått oss att betrakta Guds rättfärdighet som annorlunda än den som är grunden för vårt rättsväsende, för oss själva i vår vardag och i vårt tänkande överhuvudtaget. Tingsrätterna dömer varken till döden eller till livstids fängelse för snatteri och cykelstölder