I GT finns överhuvudtaget inte konceptet med ändlösa straff, inte heller Jesus talade i de termerna utan "...till sista skärven" och "...straffas med många slag." inte ett oändligt antal! Lägg särskilt märke till att straffsatserna i Mose lag var av den natur som anges med "öga för öga" och "tand för tand" i motsats till den rådande traditionens föreställning om att Gud på något sätt skulle medverka till domslut med oändliga straff för ändliga ogärningar.
Juridik handlar om straffsatser/straffvärde/"hämnd" men också om rehabilitering/rening/återlösning och om återställelse och då är det fantastiskt att omfatta tanken att Jesus redan betalat straffet, tagit hämnden på sej. Sen att återställelsen av och reningen från ALLT som synden ställt till med tydligt står angivet i Bibeln är en tröstande tanke. Rom 5:18 och 1 Kor 15:22 och 1 Tim 2:1-5.
Juridik handlar om straffsatser/straffvärde/"hämnd" men också om rehabilitering/rening/återlösning och om återställelse och då är det fantastiskt att omfatta tanken att Jesus redan betalat straffet, tagit hämnden på sej. Sen att återställelsen av och reningen från ALLT som synden ställt till med tydligt står angivet i Bibeln är en tröstande tanke. Rom 5:18 och 1 Kor 15:22 och 1 Tim 2:1-5.
Ett ändlöst helvete finns egentligen inte i grundtexten utan har halkat in via hedniska religioner bland dom nyomvända i antiken. Sen när romarriket gjorde kristendomen till statsreligion passade helvetestron in som ett maktmedel.
Men att Gud som god=rättfärdig skulle döma likadant för små som stora brott är orimligt. Samma sak med uppmaningen att "...föröken eder och uppfyll jorden!" när Han då skulle veta att de flesta skulle lida för oändlig tid? En missfärgning av Guds sinnelag utan dess like!
Men en reningens eld blir det fråga om, olika för skilda förseelser och sinnelag. Men till slut blir Gud "allt i alla" och alla tungor kommer att uppriktigt prisa Gud och alla kommer att i entusiasm böja knä inför Honom.
Paulus nämner helvetet/dödsriket en gång i 1 Kor 15:55 (för att visa dess övervunna status!) men ordet helvete som egentligen kommer från fornnordisk mytologi är på väg att försvinna ur översättningarna och med all rätt!
Sammanfattningsvis så räcker Jesus till, Hans försoning gäller alla, hela skapelsen - Gud är ingen förlorare: "Gud vill att alla människor ska bli frälsta" och vad Gud vill det gör Han i enlighet med Ef 1:11
"I honom ... som verkar allting efter sin egen viljas råd."
och Jes 46:10 och 11.
"Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag"..."Vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket."
Vår tradition förminskar Guds vilja men också Hans förmåga att både planera enligt sin vilja och sedan förverkliga planen, inte sant?
Människans vilja är baserat på osäker "input" och våra beslut på ofta väldigt svagt beslutsunderlag. Gud känner oss och vet att vi "är stoft" och Hans plan är som följer:"...att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv,
10 om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden" (Ef 1:9-10
Romarbrevet 9:16 Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.
Vi som är pånyttfödda och, liksom Abraham och många andra, utvalda till välsignelse är "förstlingsfrukten", sen kommer så småningom, efter en mer eller mindre jobbig reningsprocedur, alla andra till himlen.
Vår utvaldhet liknar på flera sätt en vald politikers; det är väldigt ofta påfrestande att ta ansvar för andras livsituationer och för deras välbefinnande men uppdraget gäller för den kristne att vara "jordens salt" i en föruttnelse som sträcker sej in på alla livets områden. Egentligen är det svårt att föreställa sej att någon annan än den som har kristliga grundvärderingar skulle riskera sin egen arbets- och livsbetingelse för någon annans skull.
Vår utvaldhet liknar på flera sätt en vald politikers; det är väldigt ofta påfrestande att ta ansvar för andras livsituationer och för deras välbefinnande men uppdraget gäller för den kristne att vara "jordens salt" i en föruttnelse som sträcker sej in på alla livets områden. Egentligen är det svårt att föreställa sej att någon annan än den som har kristliga grundvärderingar skulle riskera sin egen arbets- och livsbetingelse för någon annans skull.
