"Helgen eder med edra tankars förnyelse!"
Bibeln är Guds ord från pärm till pärm - men översättningarna speglar detta i varierad grad. Översättarna är och har varit människor som vi och alltså i hög utsträckning låsta i sin Guds- och världsuppfattning. Detta gör att vi är beroende av att hela tiden gå tillbaka "till skrifterna" och göra som judarna i Berea enligt Apg 17: "Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så."
Mitt råd är därför att göra som just Bereanerna, närmare studera:
*Hur är Gud?
*Vad är Guds vilja?
*Vad är Guds plan?
*Hur förhåller sig Hans vilja till Hans plan?
*Vad är förhållandet mellan Hans vilja och vår s.k. fria vilja?
Det verkar som om de flesta kristna har en icke sammanhållen syn på Gud, Hans vilja och plan men om traditionen/"fädernas stadgar" hindrar oss från att läsa innantill är det mer betänkligt. Helt obegriplig blir det om vi tror att ett glatt budskap om människans upprättelse blir svårare att sprida än en dyster och pessimistisk föreställning om ändlösa straff för ändliga förseelser och för beslut fattade med bristande underlag!
Vem närmar sig Gud med tillit och beundran?
Är det den som som förstår att Gud själv har sagt i Jesaja 46:10 »Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag» och sätter det i samband med "Gud vill att alla människor ska bli frälsta."? Är det den som tar till sig det mycket tydliga och glada Rom 5:18 "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv." eller är det den som förklarar bort det? Abraham hade tillit till Gud "...och detta räknades honom till rättfärdighet" och av detta kan man utläsa att den innerliga, tillitsfulla relationen gjorde Abraham till Guds vän och förtrogne.
En äkta lovsång förutsätter förtroende och tillit, uppriktig beundran och sympati. Såna yttringar svåra att uppamma inför den Gudsbild som helvetestraditionen medför! Denna obibliska tolkning har försvårat världsvid evangelisation tillräckligt länge! (Guds nåd är det att kristendomen, trots denna missfärgning, är den livsåskådning som sprider sej snabbast!)
Undra på att kristna i den äldre generationen känner mer motstånd mot lovsång än den yngre som i högre utsträckning har sluppit undan helvetestrauman. I det stora hela predikas det inte om ett ändlöst helvete men vi tror att vi är "tvungna" att omfatta läran om den.
Detta tyder på att vi inte får ihop läran och alltså tystnar i frågan. Vad värre är att vi västerländska kristna i princip undviker att tala med varann överhuvudtaget (och i synnerhet med utomstående) om "eviga ting" och anledningen till detta ligger till stor del i denna avart av den del av budskapet som handlar om "eviga" straff och den följdverkan som denna har fått på insikterna om utkorelsen; att vi som kristna är utvalda före alltings början.
Är Rom 5:18 sant eller falskt? Jag törs/vill/får/kan inte förminska Jesu försoningsgärning genom att läsa Bibeln genom de mörkfärgade glasögon som helvetesteologin tillhandahåller!
"Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för ALLA människor, så har en endas rättfärdighet för ALLA människor lett till en frikännande dom som leder till liv." Är det verkligen någon som vill, vågar, törs och kan ifrågasätta Guds vilja och plan? I så fall, varför? Är p.g.a. någon fullständigt missriktad försiktighet? I så fall riskerar man att kasta ut barnet med badvattnet!
Underskatta inte Guds vilja!: Läs i Jesaja 46:10 »Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag» Foga sedan samman det med "Gud vill att alla människor ska bli frälsta." Guds vilja är inte någon form av from önskan utan är direkt kopplad till genomförande och i enlighet med planen!
Det Gud vill det gör Han och Han "...verkar allting efter sin egen viljas råd." (Ef 1:11)
Guds namn och rykte är missfärgat! Ett följdverkan är oviljan att predika om vår utkorelse - att vi "är utvalda före världens begynnelse". Vi som är pånyttfödda kristna är utvalda och detta passar inte in i den "helvetiska" föreställningen. Den skulle ju, om den nu vore sann, medföra att Gud skulle vara orättvis, se till personen etc.
Men nu är det, enligt Skriften, så att nyss citerade Jesaja 46:10 gäller! Därför har Han utvalt, inte bara Abraham, Mirjam, Moses, David, Rut, Ester, lärjungarna, Paulus osv, utan även oss för att vi ska bli till välsignelse för de andra, "för alla släkten på jorden" rentav , som det står om Abraham! Inte alls för att vi har så bra omdöme, är så fina i kanten - att vi skulle på något sätt vara värdiga. Snarare tvärtom; Han utvalde det som "i världen ingenting var".
Den vanliga bortförklaringen av begreppet "utvald" innebär att det endast är de som väljer att svara jakande på kallelsen som är utvalda men på detta följer att vår prestation skulle vara avgörande vilket Skriften flera gånger argumenterar mot; endast nåden gäller, ingen kommer utan att Gud först har agerat. För att "ingen ska kunna berömma sig"!
Om Jesus står det, håll i hatten nu:
"Utom i bilder och liknelser talade Han intet, för att de inte skulle förstå".
Till de som var utvalda, tex lärjungarna, talade Han klarspråk. De andra skulle få komma senare. "...var och en i sin ordning" när det gäller uppryckanden. Jesus predikar till och med nere i dödsriket!
Efesierbrevet 1:11 "I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd."
"När jag blir upphöjd från jorden ska jag dra alla till mig." Detta lilla ord "dra" skulle lika gärna eller hellre översättas som "slita" då det är samma ord som när Petrus drar sitt svärd och när Saulus drar de kristna inför rätta. Det är alltså inte alls fråga om objektets fria vilja, om att Jesus på något sätt skulle enbart attrahera alla. Nej, Guds plan och vilja är "att alla människor ska bli frälsta" och Jesus kommer att just dra/slita alla ur syndens grepp vilket stämmer överens med Rom 5:18 och slutklämmen i 1 Kor 15 m.fl. bibelställen.
Alltihop stämmer också överens med liknelsen om den gode herden; Vid vilken procentsats anses det annars lämpligt att denna herde ska "ha vett att ge sig"?
I bibeln står det tydligt att det är 100% som gäller! Men "helvetesivrarna" vet tydligen bättre än bibeln!?
Hur är då Guds vilja, plan och gärning sammanlänkade? Jo, Han "...verkar allting efter sin egen viljas råd."
Det känns härligt att förlita sig på Herren Gud som besvarar sin Sons bön och förlåter till och med romerska yrkesmördare!
Kristenheten - åtminstone i västvärlden - är traditionellt bunden till tveksamhet och förvirring i frågan. Problemet är att då försvinner sanningen i ordet "alla" i t.ex.Rom 5:18 - "...frikännande för alla människor" och i Fil 2:9-11 -"...i himlen och på jorden och under jorden". Enligt Jesu ord blir konsekvensen av vår traditionella syn att "ni förkunnar fädernas stadgar och gör Guds ord om intet." Gud verkar alltså vara betydligt bättre än sitt rykte och Hans plan enligt Efesierbrevet 1:10 är att "...innefatta allt i Kristus, allt i himmelen och på jorden."
