Livets mening är relationer, vertikala och horisontella - för Gud är kärlek och just kärlek förutsätter en mottagare och ungefär där ligger vårt livs mening. När vi kommit att älska Gud blir meningen för vår egen del underordnad Guds eget syfte och där kanske det finns en gräns för vår fattningsförmåga, åtminstone så länge vi befinner oss här nere i "tåredalen". Onekligen stimulerande att tänja på denna gräns!
Om man tror på någon av dessa alternativa läror;"den dubbla utgången" eller annihilationismen kan man inte tro på
Ef 1:9-11 eller Rom 5:18. Inte heller 1 Tim 4:10 och 1 Kor 15:22-28. ALLA, ALLA och ALLA!
Konstigt nog så tror alla, i likhet med mej, på det allmänna syndafallet men när det kommer till den allmänna upprättelsen som anges vara precis lika allomfattande upphör bibeltroheten. Just detta med "..såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande" står ju också i Rom 5:18 plus fler ställen. Att ALLA mörkrets makter ska böja sej inför Kristus antyds redan i GT.
Då så, säger jag bara, då så! //:-)
