Förtroende för Gud.(Publ. i DAGEN 20150612)

Vi behöver upprätta förtroendet för Gud!

Jesu varningar för att bedriva ondska gäller alltjämt

Likt andra helvetestroende är Sven D. övertygad om att både Jesus och Paulus talar om ändlösa, eviga straff (Dagen 5/6). Men det gör de inte utan om tidsåldriga, eoniska samt rehabiliterande reningsprocedurer. Gud representeras av eld i hela Skriften och det ord som översatts till förgås – kolasis – handlar ursprungligen om tuktan av fruktträd, alltså något konstruktivt. Den passage (Matteus 25:46) som citeras mest som stöd för Sven Degerfeldts teologi borde ha översatts så här: ”Och dessa ska gå bort till tidsåldrig tuktan, men de rättfärdiga till tidsåldrigt liv.” Detta gjorde Helge Åkesson som hade möjlighet att dagligdags läsa Bibeln på grundspråken.

Glöm inte att Paulus fick nåd att se längre än det som Uppenbarelseboken behandlar. Efter ”tidernas fullbordan”, tidsåldrarnas slut, kommer Gud att ”innefatta allt i Kristus” (Ef 1:9-11, min kursivering) vare sig vi tror på det eller inte!

Det finns ingen anledning att enbart tro på första halvan av Rom 5:18 men inte på den andra när det står ”alla människor” i båda fallen. Det här behöver ingen kreativ tolkning och dessutom står det lite senare att nåden överflödar desto mer än synden, inte desto mindre!

Har människans illa informerade beslutskapacitet (läs vilja!) en högre status än Guds egen vilket helvetestron automatiskt gör gällande? Den klassar effektivt en mängd väsentliga verser som poetiska överdrifter och tvingar läsaren till halsbrytande omtolkningar av klartexten.

I Upp 1:17 står det att ”någon som liknade en människoson” sa: ”Frukta icke … jag har nycklarna till döden och dödsriket.” Han, Jesus, kommer att använda nycklarna till befrielse, var så säker!

De flesta av alla mina fina kristna vänner verkar inte tro på Svens tes, de har nämligen satt barn till världen trots de fruktansvärda odds som skulle gälla om han hade rätt. De förefaller inte att på allvar tro att Gud som är såväl god som rättfärdig skulle komma med uppmaningen ”föröken eder och uppfyll jorden!” i full vetskap om att de flesta skulle komma att lida i oändlig tid. Vi kan lugnt låta vårt ”inre döma vad rätt är”. Jesus frågade varför man inte gjorde just detta!

Jesu varningar för att bedriva ondska gäller alltjämt, för både IS-anhängare (!) och andra men att konsekvenserna skulle bli ändlösa är direkt bibelstridigt och att antyda att Gud skulle förlora ens i mindre utsträckning är för mig närmast otillständigt.

Mitt ärende är, kort uttryckt, att i möjlig mån upprätta förtroendet för Gud, vår Fader. Man skulle verkligen önska att Paulus uppmaning till Timoteus skulle börja följas i alla våra kyrkor; ”...vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende. Detta skall du inskärpa och lära ut” (1 Tim 4:10-11, min kursivering).

Jesu försoningsverk är totalomfattande (i DAGEN 20150521)

Till min stora glädje fick jag ett par alster införda i tidningen DAGEN. Här kommer det första från 20150521. Efter det kom ett debattinlägg som jag inte blev helt klok på, dvs om vederbörande sa till eller ifrån - bu eller bä. Den femte eller sjätte juni skrev Sven D ett genmäle där han ville klassa "kristen universalism" som orimlig vilket gav mej tillfälle att komplettera med ytterligare något argument vilket infördes 20150612.

Sen blev det tyst vilket jag inte riktigt kan begripa . Min målsättning var iaf att i möjligaste mån smula sönder de vanligaste argumenten för ddu-läran(den dubbla utgången) och visa att den inte innehåller några substanser överhuvudtaget som skulle göra den till det tvingande alternativet!  

Beror tystnaden på att man föreställer sej att en kristen måste låtsas tro på ddu och absolut aldrig erkänna sin "otro"? Eller, tjusiga tanke, har jag varit så övertygande att man kollektivt har lagt sej platt? Att alltihop skulle vara helt likgiltigt går inte att förstå enligt mej...

----

Jesu försoningsverk är 

totalomfattande

Evangeliet är faktiskt glatt och pekar mot en total seger

Har vi möjligen hamnat snett i vår teologi när pastorer och teologer inte känner sig säkra på vilka som ”kommer in i himlen”? Efter åratals funderingar i ämnet kan jag inte annat än dra slutsatsen att Jesu försoningsverk är totalomfattande. Om inte så får vi faktiskt kasta väldigt många bibeltexter på ”historiens skräphög”. 

I Efesierbrevets första kapitel (1:9-11) står det att Gud har låtit  oss  få  veta  sin ”plan som skulle g­enomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.”

Begrep verkligen inte Paulus hur ordet allt skulle uppfattas både i denna vers och i till exempel Rom 5:18: ”Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla männi­skor lett till en frikännande dom som leder till liv.” Det står ”alla människor” både när det gäller Adams syndafall i början av versen och i slutet där det syftas på Jesu försoning. I vår tradition tror vi bara på början av versen...

Har vi möjligen övervärderat människans så kallade fria vilja på bekostnad av Guds - ”... Honom som utför allt efter sin viljas beslut” (Ef 1:11)? Ingen med en allvarligt reflekterad mänsklig erfarenhet kan väl omfatta idén om människans fria vilja.

Alla dessa fasansfulla öden i Syrien, Afrika och i Medelhavet talar tydligt om något helt annat. I Rom 9:16 står det: ”Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.” 

Vem syftar följande på: ”Han har gjort alla till olydnadens fångar för att sedan förbarma sig över alla”? Vi får nog finna oss i att leva i Guds stora och dramatiska berättelse som enligt Paulus kommer att få ett lyckligt slut då Gud ska bli ”allt i alla”. (1 Kor 15:22-28) 

Inom tämligen trånga ramar har vi ”fria” val men världens och människans slutliga öde bestäms av Guds vilja och genom att Han ”innefattar allt i Kristus.” I annat fall har Hans plan fallerat, eller hur?

I Jesaja 46:10–11 säger Han själv ”... allt vad jag vill kommer jag att göra.” Det Han vill är exakt vad Han gör! En av konsekvenserna av dessa bibelställen är också att den kända meningen i 1 Tim 2:4 (”... Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta ...”) får en djupare innebörd och kommer att besannas när Jesus, när Han blir upphöjd, enligt egen utsaga kommer att ”dra alla ” till sig! (Det grekiska ordet betyder slita!)

Ingen av dessa citerade verser verkar platsa i vår tradition och då kan jag inte annat än hänvisa till Jesus själv då Han utbrister i Markus 7:13: ”Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare.”

Vi får nog lov att böja oss i så mycket ödmjukhet vi kan uppbringa och medge att vi underskattat omfattningen av Guds försoning genom Jesus Kristus. Evangeliet är faktiskt glatt och pekar mot en total seger, eller hur?