Tydlig diskrepans

Det verkar som om Gud föredrar att verka underifrån: Han har dolt mycket "...för de visa och kloka..." och uppenbarar sig oftast(?) för skäligen enkla människor. De senaste århundradernas folkväckelser styrker nog detta och i de efterföljande generationerna av "Guds barnbarn" brukar avfallet bli påfallande stort. "Kunskapens träd på gott och ont" eller hur man nu ska tolka detta? 

När utbildningsnivån höjs har de inneboende motsättningarna i den gängse (i.a.f. i de västliga kyrkorna) tolkningen av Bibelns - egentligen av översättningarnas - bild av livet efter detta, blivit mer och mer synliga och många har tyckt sej förstå att man som konsekvens måste kasta ut barnet med badvattnet för att kunna fortsätta att betrakta sej som en intellektuellt hederlig individ.

Gerry Beauchemin, i sin bok Hope Beyond Hell, går igenom  "den dubbla utgången" mycket noga och har gjort en imponerande research och också fått mycket positiva "rewiews". Inget svenskt, kristet, förlag verkar våga översätta den eftersom den med all rätt vänder upp och ner på alltihop och läser som det faktiskt står i grundtexten. 

På  www.hopebeyondhell.net  finns både bokens originalversion att läsa helt gratis men även en nedkortad (ungefär 250 resp. 50 sidor). På denna sajt kan man hitta fantastiskt fina fakta i ämnet samt en hel del länkar. T.ex. denna:

http://www.hopebeyondhell.net/hell-has-it-always-been-forever-by-g-sarris-643-min-video


Också Bob Evely med sin bok, "At the end of the ages - The abolition of hell", inger respekt:. 

www.graceevangel.org 


Vidare kan nämnas The Sanctuary, en kyrka som försöker ta till sig ett ostympat evangelium: 

www.tsdowntown.com 

På svenska finns nog inte mycket mer aktuellt att läsa i ämnet än Rob Bells tämligen otydliga men icke desto mindre läsvärda bok "Kärleken vinner"? (Om man nu inte går tillbaka ca 100 år till t.ex. Ekmanstriden.)

Som replik till den kom Stefan Svärds mycket välskrivna "Efter detta" som dock saknar analys av översättningsproblemen angående nyckelorden "evig", "helvete", "straff", "dra alla till sig" m.m. Detta gör boken till ett i det närmaste substanslöst försvar för den tradition som försöker lovsjunga Gud och samtidigt göra Honom till en synnerligen motsägelsefull figur - naturligtvis fullständigt i onödan - som varje tänkande människa får allvarliga tvivel inför.

Detta tillstånd, att den rådande doktrinen, ofta kallad "den dubbla utgången", dominerar i den västliga kristenheten, har bl.a. medfört en föreställning om att man för säkerhets skull bör hänga upp huvudet på hatthyllan innan man inträder i den kristna idevärlden; "Det man inte förstår får man lämna.", "Här är det fråga om tro, inte vetande." etc.

I sammanhanget kan man observera den språkliga felsyn som får begreppen "tro och vetande" att förefalla att existera i någon sorts motsatsförhållande . Formuleringarna avslöjar kanske mer bristen på relevanta synonymer för ordet "tro" i svenska språket än om ett förment grundfel i den kristna kontexten. I engelskan har vi åtminstone några alternativ;

 faith, belief, supposition, trust, confidence, think. 

Jämför gärna med 2 Tim 1:12: "Ty jag vet på vem jag tror."

Det finns sedan länge ett behov av  att ta itu med diskrepansen mellan grundtext och översättning vad beträffar de huvudgrepp som syftar på "livet efter detta" och vad denna har medfört.

I sammanhanget vill jag framföra min uppskattning av att i Göran Skyttes intervjuer med Wilfred Stinissen i boken Ansikte mot ansikte framkom stillsamma tvivelsmål om att Gud skulle kunna vara "snar till att straffa"; döma till oändligt straff för ändliga brott, när det nu står precis tvärtom i skrifterna.

Romarbrevet 5:18 "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv."

Personligen föredrar jag att tro att detta betyder exakt vad det står för, särskilt när det börjar med "Alltså: liksom..." som anger att denna vers är en sammanfattning av ett längre resonemang.