Vad tror vi om Gud egentligen?
Att antyda att Gud skulle förlora ens i mindre utsträckning är för mej närmast otillständigt och mitt ärende är, kort uttryckt, att i möjlig mån upprätta förtroendet för Gud, vår Fader. Att i en diskussion inte beröra de väsentliga bibelställen jag citerar är symptomatiskt och jag förundras över hur stark traditionens makt är över både emotion och tanke. Gud säger ju: "...ALLT vad Jag VILL det GÖR Jag." Kan vi då placera människans illa informerade beslutskapacitet (läs vilja!) i en högre kategori än Guds egen vilja och plan vilket helvetestron automatiskt gör? Den klassar effektivt en mängd väsentliga verser som poetiska överdrifter och tvingar läsaren till halsbrytande omtolkningar av klartexten (t.ex. ALLA och ALLT). Den får det att se ut som att Adams syndafall skulle ha väsentligt större inverkan på mänsklighetens öde än Jesu´försonings! Enligt min läsart står det att nåden överfödar "desto mer"! Inte desto mindre, eller hur?!
I vår tradition är det svårt att förklara den gode Herdens bestämda intention att inte nöja sej med nittionio får av hundra. I själva verket är denna liknelse en viktig ingång till möjligheten att "lära känna Gud" som Han verkligen är!
Hur många procent av världens samlade population genom tiderna kommer till slut att befinna sej i himlen? Enligt helvetesmyten blir det ingen större andel men i herdeliknelsen anges hundra av hundra får (100%, eller hur?). Kan man bortse från det och i så fall varför? (Jämförelsen med får är viktig, vi människor är väldigt flockbenägna.) Blir vi tvungna att välja mellan tradition och Ordet hoppas jag innerligt att vi som kristna tar det senare alternativet. Det gjorde i alla fall Bereanerna i Apostlagärningarna 17:11 "...de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna, för att se om det förhölle sig såsom nu sades."
Ide´n om en fri vilja i fråga om döden och livet efter detta är ett onödigt och fåfängt försök att "förtydliga" budskapet och är i konflikt med t.ex. Rom 9:14-16; "Kan Gud göra orätt? Naturligtvis inte. Han säger ju till Mose: Jag skall förbarma mig över vem jag vill och vara barmhärtig mot vem jag vill. Alltså kommer det inte an på människans vilja eller strävanden utan på Guds förbarmande."
Guds tankar är "högre än våra tankar" och tillvaron är därför i många delar ett olösligt mysterium för oss, tidens fångar som vi är. Om man har en tro på att Gud i motsats till vanliga domare dömer till oändliga straff för "ändliga" brott och förseelser (är Gud rättfärdig i så fall?) blir det oundvikligt att uppfatta Paulus som "självmotsägare". Men Gud dömer "efter våra gärningar" och inte binärt schablonmässigt till himmel eller "evigt" helvete - Han dömer inte efter vår status. Ordet "aionous" är för det mesta felöversatt till evigt/ändlöst när det borde stå eoniskt eller tidsåldrigt. Så översatte t.ex. Helge Åkesson som hade möjlighet att dagligdags läsa Bibeln på grundspråken.
Glöm inte att Paulus fick nåd att se längre än det som Uppenbarelseboken behandlar. Efter "tidernas fullbordan", tidsåldrarnas slut, kommer Gud att "innefatta ALLT i Kristus"(Ef 1:9-11) vare sej vi tror på det eller inte! Det finns heller ingen substantiell anledning att tro på första halvan av Rom 5:18 men inte på den andra; "...för ALLA människor en frikännande dom som leder till liv." ! Motsägelser hos Paulus försvinner när man upptäcker att ordet "evig" är felaktigt i snart sagt alla sammanhang. Gud kommer att segra över ondskan med 1-0 och redan i GT finns denna prognos utskriven!
Tilläggas kan att "Guds rike är invärtes i eder" enligt min vän Jesus och ger därmed "de utvalda" ett uppdrag att förverkliga Herrens bön enligt uttrycket "...såsom i himlen så ock på jorden". De som gör gott blir tilldelade ett tidsåldrigt, eoniskt liv, de onda döms till tidsåldrig död men när (den andra!) döden, den sista fienden, är omintetgjord kommer den slutliga och kompletta segern vara förverkligad, helt enligt Guds plan. "Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?" (1 Kor 15:55)
Jesu´ varningar för att bedriva ondska gäller alltjämt för både IS-anhängare(!) och andra men att konsekvenserna skulle bli ändlösa är direkt bibelstridigt - och dessutom är den gode Herden, Jesu´ motsvarighet i sammanhanget, den som "... har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat". (Lukas 19:10) Att vara och känna sej förlorad ser ut som en avgörande förutsättning här.
Min innerliga önskan är att Paulus´ uppmaning till Timoteus (1 Tim 4:10-11) skulle börja att följas i ALLA våra kyrkor; "...vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för ALLA människor, först och främst för de troende. Detta skall du inskärpa och lära ut."
