Gick i söndags i mässan i ett litet gravkapell och tittade särskilt igenom både den nicenska och den apostoliska trosbekännelsen och ingenstans hittade jag ens en antydan om att Gud skulle misslyckas med sin plan att "...innefatta ALLT i Kristus, ALLT i himlen och ALLT på jorden". (Ef 1:9)
I hela GT hittar jag ingen varning för ändlösa straff och när Adam blev ertappad var konsekvensen att han skulle dö. Samma sak upprepades vid syndafloden, inte ett ord om ändlös hopplöshet! Sodom och Gomorra utplånades men när Jesus omnämner dem så är det för att varna Tyrus och Sidon för ett hårdare domslut vilket naturligtvis innebär att domarna är avpassade till de begångna förseelserna, eller hur?
I Jes 46:10-11 citeras det Gud själv säger: "...ALLT vad jag vill det gör jag." Och vad Han vill med ALLA människor det har vi "fått reda på" (Ef 1:9). Han vill att "...ALLA människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen."
Hans fullkomliga vilja är, till slut; "i tidernas fullbordan", inte på något sätt underordnad vår mänskliga, ofullkomliga och illa underbyggda viljekraft Rom 9:16) utan då - när tidsåldrarna upphört - kommer ALLT skapat vara återlöst, -vunnet och innefattat i Kristus. Helvetestron är enbart ett "täckelse för ögonen" och, likt alla traditioner, märkligt seglivade.
Varför är teologerna så märkligt tysta i ämnet?
