Till min stora glädje fick jag ett par alster införda i tidningen DAGEN. Här kommer det första från 20150521. Efter det kom ett debattinlägg som jag inte blev helt klok på, dvs om vederbörande sa till eller ifrån - bu eller bä. Den femte eller sjätte juni skrev Sven D ett genmäle där han ville klassa "kristen universalism" som orimlig vilket gav mej tillfälle att komplettera med ytterligare något argument vilket infördes 20150612.
Sen blev det tyst vilket jag inte riktigt kan begripa . Min målsättning var iaf att i möjligaste mån smula sönder de vanligaste argumenten för ddu-läran(den dubbla utgången) och visa att den inte innehåller några substanser överhuvudtaget som skulle göra den till det tvingande alternativet!
Beror tystnaden på att man föreställer sej att en kristen måste låtsas tro på ddu och absolut aldrig erkänna sin "otro"? Eller, tjusiga tanke, har jag varit så övertygande att man kollektivt har lagt sej platt? Att alltihop skulle vara helt likgiltigt går inte att förstå enligt mej...
----
Jesu försoningsverk är
totalomfattande
Evangeliet är faktiskt glatt och pekar mot en total seger
Har vi möjligen hamnat snett i vår teologi när pastorer och teologer inte känner sig säkra på vilka som ”kommer in i himlen”? Efter åratals funderingar i ämnet kan jag inte annat än dra slutsatsen att Jesu försoningsverk är totalomfattande. Om inte så får vi faktiskt kasta väldigt många bibeltexter på ”historiens skräphög”.
I Efesierbrevets första kapitel (1:9-11) står det att Gud har låtit oss få veta sin ”plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.”
Begrep verkligen inte Paulus hur ordet allt skulle uppfattas både i denna vers och i till exempel Rom 5:18: ”Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv.” Det står ”alla människor” både när det gäller Adams syndafall i början av versen och i slutet där det syftas på Jesu försoning. I vår tradition tror vi bara på början av versen...
Har vi möjligen övervärderat människans så kallade fria vilja på bekostnad av Guds - ”... Honom som utför allt efter sin viljas beslut” (Ef 1:11)? Ingen med en allvarligt reflekterad mänsklig erfarenhet kan väl omfatta idén om människans fria vilja.
Alla dessa fasansfulla öden i Syrien, Afrika och i Medelhavet talar tydligt om något helt annat. I Rom 9:16 står det: ”Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.”
Vem syftar följande på: ”Han har gjort alla till olydnadens fångar för att sedan förbarma sig över alla”? Vi får nog finna oss i att leva i Guds stora och dramatiska berättelse som enligt Paulus kommer att få ett lyckligt slut då Gud ska bli ”allt i alla”. (1 Kor 15:22-28)
Inom tämligen trånga ramar har vi ”fria” val men världens och människans slutliga öde bestäms av Guds vilja och genom att Han ”innefattar allt i Kristus.” I annat fall har Hans plan fallerat, eller hur?
I Jesaja 46:10–11 säger Han själv ”... allt vad jag vill kommer jag att göra.” Det Han vill är exakt vad Han gör! En av konsekvenserna av dessa bibelställen är också att den kända meningen i 1 Tim 2:4 (”... Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta ...”) får en djupare innebörd och kommer att besannas när Jesus, när Han blir upphöjd, enligt egen utsaga kommer att ”dra alla ” till sig! (Det grekiska ordet betyder slita!)
Ingen av dessa citerade verser verkar platsa i vår tradition och då kan jag inte annat än hänvisa till Jesus själv då Han utbrister i Markus 7:13: ”Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare.”
Vi får nog lov att böja oss i så mycket ödmjukhet vi kan uppbringa och medge att vi underskattat omfattningen av Guds försoning genom Jesus Kristus. Evangeliet är faktiskt glatt och pekar mot en total seger, eller hur?
