Bibelns glada budskap, evangelium, är att alla, alltså ALLA, till slut ska samlas i en härlig tillvaro; himlen. Kärt barn har många namn; apokatastasis, alltings återställelse, Christian Universalism, kristen universalism. Vem kan motstå denna entusiastiska vision; att, som i Efesierbrevet 1:10,"...i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden."? Jesu´ försoning har naturligtvis STÖRRE verkan än Adams syndafall - nåden "överflödar desto MER" enligt Bibeln.
lördag 20 juli 2024
Varför "prata om alternativet"?
Det måste vi naturligtvis inte alls! ; "...prata om alternativet."
Eftersom Paulus återkommande slår fast att Jesu' försoning är allomfattande så finns det inget "ändlöst helvete" överhuvudtaget.
Däremot finns Guds reningsprocess, "vår Gud är en förtärande eld" och den pinsamt missförstådda företeelsen, den brinnande sjön, är just detta, ett "reningsverk" för att göra det möjligt för människor att kunna närma sig den Högste.
Om man ger upp mänskliga och förment logiska resonemang och studerar ämnet närmare så är och förblir allt nämnande av oändligt utsträckta lidanden en omöjlighet utifrån Bibelns övergripande budskap om Guds plan, att fullständigt upprätta sin egen skapelse. Om en enda (1) människa skulle, rent hypotetiskt förstås, skulle kunna hamna i ett oändligt helvete - då hade Guds plan misslyckats och Han vore stämplad som en välmenande men tyvärr misslyckad figur utan begrepp om människors "fria vilja" som tydligt betraktas som placerad högt över Guds vilja, hur man nu tänker där förblir en mysticism.
Omvändelse med påföljande uppdrag är avsett för de "utvalda före världens begynnelse", de som enligt Apg 13:46 är "ämnade för Guds rike ". Icke att förväxla med den slutliga saligheten dit ALLA människor kommer "vid tidens fullbordan" enligt Efesierbrevet 1:9-11.
Att den västerländska kristenheten fastnat i den dystra helvetestron är beklämmande och beklagligt. Det glada budskapet, evangelium, är att ALLA människor ska bli benådade. Paulus bedyrar detta i sammanhanget i Romarbrevet 5:18 och framåt; Jesu' försoning är betydligt mer potent än Adams fall; "...där synden överflödar där överflödar nåden desto MER!" skriver Paulus och i vers arton poängteras att ALLA människor drabbats av syndafallet men att "på samma sätt " blir "ALLA människor" inbegripna i Jesu' försoning.
Att inte detta förkunnas i kyrkorna är mycket anmärkningsvärt med tanke på att Timotheus uppmanas till precis det strax efter 1Tim 4:10 där det fastslås att frälsningen är för ALLA, "särskilt för de troende".