Hörselskador nödvändiga för väckelse?

Har nyligen besökt ett par stora konferenser med fantastiskt fint och optimistiskt budskap.
Det skulle vara, och kännas, ännu mer hoppfullt om man från ansvarigt håll kunde låta
tillfällena bli till föredömen ifråga om ljudvolym. Istället släpar den kristliga kultursfären
efter; man imiterar sekulära former, även de destruktiva - “för att få de sökande att
känna sig mer hemma”. En slutsats blir att Gud behöver offra publikens risk för
hörselskador för att kunna skapa väckelse?
Ljudteknikerna förnekar misstänkligt ivrigt att man tänjer på gränserna, samtidigt som
man bedyrar att man håller sig under legala nivåer. Sanningen är nog att man själva
befinner sig i en kultur där hörseln omedvetet betraktas som en förbrukningsvara.
Man anger också svårigheten att sprida ljudet på en jämn nivå över stora lokaler.
Detta avhjälps naturligtvis med anpassade, lagom stora, högtalare placerade runt
publiken. På så sätt får man en ljudnivå i klass med den man använder sig av vid
lyssnande i hemmiljö. 

Ur kristen synvinkel förbluffas man av detta okritiska kopierande av kulturyttringar
som, inte enbart andligen, är direkt destruktiva, i synnerhet för barn med deras korta
hörselgångar och alltså större utsatthet eftersom alla föräldrar inte är medvetna om
riskerna. Vore upplyftande om ansvariga vågade(!) ta just ansvar och att vi kunde
gå före istället för att ständigt och jämnt apa efter.