Hej på Er!
Följande brev skrev jag till en pastor i februari 2017 och har inte sett någon anledning ändra min syn på "de yttersta tingen".
.........................................................................................................................................................
Ett hjärtligt hej på dej från mej!
Initiativtagaren till konferensen i Denver i augusti 2016, Mike Owens, skickade mej en lång bibelutläggning om utkorelsen och om den klargörande roll den har i en rimlig tolkning av Guds plan för både oss människor och världen, skapelsen som helhet. Gud har betalat priset och därför är Han i sin fulla rätt:"Alla själar äro mina...”
Varför håller jag på - undrar jag själv ibland? Jo, evangelium är ett glatt budskap när man inser att Gud inte ger sej förrän Han hittat det hundrade fåret och kan ”innefatta allt i Kristus". Om inte, då är det möjligen glatt för mej, oss...För mej som haft allvarliga och långvariga svårigheter och bakslag är detta en tröst i livet; att vid tidens slut, kommer Gud faktiskt att "... bli allt i ALLA".
Till slut, på tal om utkorelsen, "... särskilt för dem som tror" 1 Tim 4:10, pekar direkt på vad som på den tiden var självklart, att kristna var särskilt utvalda men att alla blir "innefattade". Varför förutsätts vi känna oss trygga med att sjunga lovsånger till Gud som vi inte tror klarar av att genomföra sin plan? ( Helvetestron kom inte, faktiskt, förrän Tertullianus och senare Augustinus med sin romersk-antika och alltså helt hedniska idevärld och, förstås senare, när kejsaren utropade som statsreligion den nu anpassade kristendomen, att bli ett verksamt maktmedel. Men på bekostnad av glädjen!
(Förälskelsen i Höga Visan, i hur hög grad var den förknippad med hot?) Trots allt, väckelser har brutit ut och gör det nu också men uppdraget att "påskynda Herren Jesu' tillkommelse" blir effektivare om vi presenterar Gud som trofast; allt vad Han vill det gör Han (Jes 46:10-11) och vad Han vill för alla människor det vet vi!
I Denver sa jag, rätt spontant, att jag, vad jag visste, var den ende i Sverige som aktivt driver frågan och underligt nog gäller det än.
(Inte riktigt, för Madeleine och Peter Wallgren med sin bok, Tidens fullbordan på Vingårdens förlag är på vippen lika bra som den mer än hundraåriga boken av E J Ekman som Wallgrens moderniserat till läsbart skick.)
Eftersom jag aldrig passat in nånstans så gör det inte mej särskilt mycket men ganska onödigt är det. Jag tar det som ett hedersuppdrag/en kallelse och igår la jag mej i ämnet om att skapa nya församlingar och skrev ett inlägg till den som är utsedd till "koordinator" typ. Ingen, inkl samtliga präster och pastorer som jag känner till, vågar ens ta i ämnet med tång! Beror beröringsskräcken på farhågor om försämrade karriärmöjligheter eller vad är det fråga om? Ur min synvinkel, amatörteolog och beg. musikpedagog som jag är, går det alldeles utmärkt att läsa verserna som dom står, utan att ta på sej immateriella glasögon med vår läsart installerad. Därav ovanstående länk.
Du behöver inte svara på det här, känn dej fri, Broder! Jag skriver av mej och lättar på det inre trycket! Det här måste spridas om jag så ska bli tvungen att åka ut i parkerna...
Mvh,
Stig
