"Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna skapade Han dem."
Och människan skapar också människor - på Guds uppmaning.
Eftersom Han är och förblir kärlek behövde Han ge dem en någorlunda fri vilja inom skapelsens givna ramar.
En vilja som medförde reella konsekvenser. Annars skulle varelserna bli marionetter och alltså inget resultat
av en Skapare med kärlek som drivkraft och framförallt ingen avbild/reflektion av Gud.
Människan valde och väljer att gå vid sidan om Guds vilja vilket knappast var en överraskning.
Syndafallet var inget resultat av en gudomlig felkalkyl vilket kan härledas från "...inte en sparv faller till marken
utan att Han är med."
I synnerhet är versen "Gud har gjort ALLA människor till olydnadens fångar för att sedan förbarma sig över ALLA."
ett särskilt tydligt sätt att fastslå Guds avsikt att Jesu' försoning ska vara totalt omfattande!
Enligt Romarbrevet 11: 32 står det till på det viset vilket vår tradition blundar för.
Annorlunda uttryckt lever vi i Guds stora romanbygge där Jesus är det "alter ego" som dramat kretsar kring.
En dag vid tidens fullbordan (Ef 1:9-12) kommer Gud att inkludera ALLA människor och restaurera skapelsen
till den ursprungliga versionen.
www.tentmaker.org är en sajt som innehåller mycket i den här frågan. Och i motsats till många konfessioner
tror författarna på Bibelns grundtexter vilket är befriande när det faktiskt är så att Bibeln presenterar
ett glatt budskap, inte ett hotfullt med diverse framställningar av villkorad kärlek.
Gud är bättre än sitt rykte!
